Krönika
Segregation
12 juni 2017 kl 05:00

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Brutala attacker med grön laser en tankeställare

Det var för ungefär tio år sedan som det började komma rapporter om ungdomar som attackerar människor med grön laser. Precis som omfattande skjutningar är laser ett nytt fenomen i Sverige. 

Från den gångna månaden: En man passerar ett gäng som hänger på en skolgård. Någon av ungdomarna riktar en laserpekare mot honom och träffar honom i ögat (Norrköpings tidningar 9/5). I Kisa får en Securitasvakt stickningar i ögonen efter att ha beskjutits med grön laser (19/5). Länsstyrelsen godkänner övervakningskameror på Osbecksgymnasiet i Laholm. Skälet är att väktare och polis har angripits med bland annat laserpekare på skolgården (Laholms Tidning 29/5).

Det var för ungefär tio år sedan som det började komma rapporter om ungdomar som attackerar människor med grön laser. Precis som omfattande skjutningar är laser ett nytt fenomen i Sverige, men det senare skapar sällan några större rubriker.

Samtidigt är det ett mått på den aggressivitet som kokar i svenska utanförskapsområden: Strålningen kan göra någon blind på ett par sekunder. Att bara bländas av en laserpekare kan göra att man förlorar synen i en kvart. I trafiken kan man försättas i livsfara. 

Och ofta är det just i trafiken som människor utsätts. Laserbeskjutning har stoppat bussar på ett antal svenska orter. Upprepade laserskjutningar har också drabbat polishelikoptrar, senast i Malmö i mars. Vid det tillfället fick helikoptern avbryta en jakt på butiksrånare, som kom undan.

För polisen i Järva har situationen blivit så allvarlig att man beskjuts med grön laser så gott som varje vecka, med viss säsongsvariation. Det händer oftare på vintern när lasern syns bättre, berättar en polis som jag talar med. Polisen är följaktligen utrustad med skyddsglasögon under passen i området. Enligt den polis jag talar med är det ändå en ständigt stress – det räcker ju att utsättas för strålningen i några sekunder när man inte har glasögonen på sig, för att man ska förlora synen. 

Bussförare i Södertälje vittnar om samma stress på jobbet. Där försöker man komma till rätta med situationen genom att möta ungdomar på fritidsgårdarna och spela pingis med dem (Södertälje Tidning 9/8). I ett tiotal svenska städer finns dessutom projektet MBU, Människan bakom uniformen, som sammanför ungdomar med utsatta yrkesgrupper, för att minska stenkastning och annat våld mot poliser i invandrartäta områden. I Göteborg deltar Göteborgs spårvägar, för att komma tillrätta med grön laser. 

”Nu sprids succémetoden över landet” skriver Göteborg Direkt (15/3), om MBU.

Faktum är att vi inte känner till några succémetoder för att komma tillrätta med den brutalitet och hänsynslöshet som laserskjutningarna är ett uttryck för. Att samhället organiserar humaniseringsprojekt och pingisspel för att människor inte ska utsättas för försök att ta ifrån dem synen – det är inte så mycket en succémetod som en påminnelse om hur djupgående problem det mångkulturella projektet i Sverige har fört med sig.

Sverige har inte klarat den invandring vi har tagit oss an hittills. Det är en insikt som måste ligga till grund för migrationspolitiken framöver.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 12 juni 2017 kl 05:00

Skribent

Paulina Neuding
journalist och jurist