Krönika
Brottsstatistik
23 januari 2017 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Brottsstatistik är pusselbitar som hjälper oss

Om brottsstatistiken som nu diskuteras skulle presenteras, hade den påmint oss om att brottslingar fortfarande bara utgör en liten del av grupper – oavsett vilka grupper det handlar om. Så lägg korten på bordet och låt oss gå vidare!

I SVT Agenda den 15 januari ställdes Mattias Karlsson (SD) mot professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki för att diskutera huruvida brottsstatistik med avseende på ursprungsland behöver tillgängliggöras. 

Det var ett märkligt upplägg som inte gav lyssnarna mycket mer än frustration. Var avsikten att ha en ren politisk värderingsdiskussion skulle inte Sarnecki varit där. Var det att ha en diskussion om kriminologisk forskning skulle inte Karlsson ha varit där. 

Regeringen anser att dessa siffror inte är viktiga eller behöver tillgängliggöras, trots att de rör de frågor som är absolut mest i fokus just nu både i politiken, i kommuner, på myndigheter och så vidare. En smula ironiskt kan tyckas, med tanke på att de senaste årens ledord har varit ”öppenhet”. 

Hur diskussionen i TV arrangerades och hur tongångarna i debatten gått i denna fråga är ett exempel på ett annalkande problem för hela samhället, nämligen att fakta, kunskap och åsikter blandas ihop i en enda känslosörja.  

Både de som tycker det är mycket viktigt att existerande siffror ska bli offentliggjorda och de som absolut inte vill det, har en tendens att se på siffrorna som att de hade ett eget liv, en egen inneboende story som ”släpps ut” om siffrorna publiceras. 

Om fakta ses på detta sätt finns risk att vi missar viktiga pusselbitar som kunde hjälpa oss att förstå den komplexa verklighet vi lever i. 

Ser man fakta och kunskap som att de vore sina egna svar på vad de ska användas till, blir det lätt att se dem som ett hot. Då går det att rättfärdiga att förvränga eller försöka gömma undan dessa fakta. Det i sin tur föder er frustration hos människor – känslan av att bli misshandlad av en överhet, av makthavarna. Känslospiralen förstärks och polariseringen ökar, något som vi verkligen inte är betjänta av. 

All uppståndelse kring frågan om brottsstatistik är lönlös. Genom att presentera även denna statistik öppet skulle alla bli varse att det varken vore så bra eller farligt som det kan låta i debatten. Det kan ses i andra länder där sådan här statistik är helt normal.

Statistik som finns att tillgå löser inga problem automatiskt. Skulle brottsstatistiken som nu diskuteras att presenteras, kommer den även bidra till att påminna om faktum som annars kommer bort i mystiken kring de nu mörkade siffrorna, som att brottslingar fortfarande bara utgör en liten del av grupper, oavsett vilka grupper det handlar om. 

Med känslor går minsta lilla fråga blåsas upp till att bli livsavgörande, både i positiv och negativ bemärkelse. Sällan är dock dessa farhågor förankrade i verkligheten. 

Det är oroväckande att upplysningsidealen – som att nyfikenhet, experimenterande och arbete som syftar till förståelse och sanning kommer samhället till gagn – bleknar allt mer. Vad som är verkligt och logiskt är mindre viktigt. Det är känslan kring det som räknas. Snart tror vi väl att vi kan bygga fabriker baserat på rätt känsla, eller organisera en kommun eller bota sjuka människor. Vilket förstås inte stämmer. 

Sluta se befolkningen som obildad och inkapabel till kritiskt tänkande. Till slut blir den som den behandlas. Lägg korten, det vill säga statistiken, på bordet och så går vi vidare och diskuterar viktigare frågor. 

Det är oroväckande att upplysningsidealen – som att nyfikenhet, experimenterande och arbete som syftar till förståelse och sanning kommer samhället till gagn – bleknar allt mer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 23 januari 2017 kl 05:30
Uppdaterad: 23 januari 2017 kl 05:45