Krönika
Västra Götaland
9 september 2019 kl 05:10

Bristen på kontroller ökar risken för saltade diagnoser

Den barnmottagning där jag jobbat i drygt tjugo år aldrig utsatts för någon medicinsk revision – det vill säga att någon som kan vårt fält kontrollerar att det vi sysslar med håller rimlig kvalitet. Däremot har vi haft två inspektioner för miljödiplomering av en miljörevisor som kollar att vi sopsorterar rätt. 

Ingen bör förvånas över nyheten att 13 stycken, både privata och offentliga, vårdcentraler i Västra Götaland överdrivit sina patienters vårdtyngd för att få en lite större bit av primärvårdskakan.

Enligt en ledare i tidningen Bohusläningen kom granskningen till stånd efter att de privata vårdcentralernas organisation Vårdföretagarna slagit larm under försommaren 2018. Regionen skriver att det var de själva som i januari 2018 upptäckt tecken på diagnosglidning. Primärvårdsdirektören däremot medger att Vårdföretagarnas begäran var det som ledde till utredningen, även om hon anser att anklagelsen att Närhälsan (de regiondrivna vårdcentralerna) systematiskt överdrivit vårdtyngden är befängd.

Vårdtyngden uppskattas med metoden Adjusted Clinical Groups, ACG. Datorn tittar på vilka diagnoser som noterats för patienten 15 månader tillbaka i tiden. Fler, allvarligare och kroniska sjukdomar höjer vårdtyngden och därmed ersättningen. Detta öppnar för möjligheten att salta diagnoserna en smula. Konkreta exempel på hur detta skett vid vårdcentralerna har inte offentliggjorts, men jag kan servera några äldre anekdoter om redovisningsfusk från min tid som sjukhusläkare.

På en barnklinik tyckte chefen att ersättningen för att vårda små barn med obstruktiv bronkit var för snål och gav oss besked att om vårdtiden blev längre än några få dagar skulle vi sätta diagnosen kronisk bronkit, en obstruktiv lungsjukdom som i regel ses hos äldre rökare. På en vuxenklinik gavs alla patienter med bakteriefynd i blodet diagnosen sepsis (blodförgiftning), även om patienten inte alls uppvisat detta allvarliga syndrom. Och varenda patient som fått dropp gavs diagnosen dehydrering, symtomgivande västskebrist.

Ytterligare en annan klinik kom på att man både kunde få upp beläggningssiffrorna och samtidigt slippa att få in utlokaliserade patienter från överfulla medicinavdelningar. Man valde att redan på fredagen kalla och skriva in patienter som skulle starta planerad behandling först på måndagen. Sedan fick patienten gå på permission över helgen, men den tomma sängen såg ut att vara belagd. Patienter med längre resväg hade nog varit förbannade om de känt till upplägget.

Vårdgarantin, att få sitt första remissbesök hos specialist inom tre månader, trixades också med. Eftersom garantin bara gällde det första besöket, vet jag att en enhet gärna kallade till ett första sköterskebesök inom vårdgarantin. Utredningen startade egentligen inte förrän vid det följande läkarbesöket som kunde ske betydligt senare, men på pappret uppfylldes garantin.

En hjälp för att hålla en moralisk kurs är vetskapen om att man kommer bli kontrollerad och stå till svars för överträdelser. Vi håller hastighetsgränsen när vi närmar oss fartkameran som ibland är i drift. De flesta av oss är hyfsat sanningsenliga i självdeklarationen eftersom vi vet att man ibland synas i sömmarna. Utan kontroll sätts moralen på hårdare prov.

Därför är jag besviken att den barnmottagning, där jag jobbat i drygt tjugo år, aldrig utsatts för någon medicinsk revision – att någon som kan vårt fält kollar om det vi sysslar med håller rimlig kvalitet. Däremot har vi haft två inspektioner för miljödiplomering av en miljörevisor som kollar att vi sopsorterar rätt och även besök av inventerare från Tillgänglighetsdatabasen, en enhet med hela tjugo anställda. De har sett till att vi fått upp en del skyltar med punktskrift, men hur de gravt synskadade skulle finna skyltarna har jag aldrig förstått.

Incitament kan fungera för att få upp produktivitet och kvalitet, men det som ska mätas måste i så fall väljas med större omsorg än hittills. Och nästan viktigare är att skapa en god professionell kultur; det är påtagligt hur välfungerande enheter gärna fortsätter att vara välfungerande även efter generationsväxling. Och på samma sätt kan dåliga arbetsplatskulturer fortplantas trots att folket byts ut.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 9 september 2019 kl 05:10
Uppdaterad: 9 september 2019 kl 11:16

Skribent