Krönika
Demokrati
7 december 2015 kl 06:15

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Kartell av betonghäckar i regeringen - nej tack

Ju mer osäkert läget upplevs, desto fler är rösterna som ropar efter nedgrävd stridsyxa och blocköverskridande styre bestående av handlingskraft utan ideologi. Men så skulle det inte bli.

Borde Socialdemokraterna och Moderaterna bilda en stor koalition, enligt tysk förebild? I takt med att krisstämningen ökar i Sverige ökar också efterfrågan på en trygg kartell av betonghäckar. Ju mer osäkert läget upplevs både i och utanför landet, desto fler argument finns för att de två arvfienderna gräver ner stridsyxan och tar tag i de samhällsproblem som ideologiska konflikter fryser fast.

Från delar av näringslivet – inte minst ur investerarsynpunkt – hoppas man att en parlamentariskt mer solid regering skulle kunna ge förutsebara spelregler och ökad handlingskraft. Frågan är vad handlingskraften ska syfta till på sikt. Vad får vi för politik om vi köper argumentet att det som nu behövs är ett ideologiskt moratorium?

Man kan ta sig an frågeställningen från två håll. Sannolikt är de verkliga strukturförändringar som måste ske inte minst på arbets- och bostadsmarknad bara möjliga om Socialdemokraterna tvingas ta ansvar för dem i regeringsställning. På samma sätt som Miljöpartiet aldrig någonsin hade kunnat rösta för migrationsöverenskommelsen i opposition finns inget annat sätt för SAP att hantera LO.

Å andra sidan finns en betydande grad av önsketänkande i alla blocköverskridande samregeringsscenarier, som påminner om historien om filmstjärnan som flirtigt frågade nobelpristagaren om de inte skulle få fantastiska barn, med hennes utseende och hans hjärna. Jo, svarade han. Men tänk om det blir tvärtom?

Det senaste året har konflikten mellan höger och vänster allt mer kommit att suddas ut i debatten, trots Decemberöverenskommelsens försök att bevara blockpolitiken. Kvar i debatten står förment apolitiska sanningssägare och ”knäsvaga idealister”, i sällskap med varsin armé välbeväpnade halmgubbar.

Och hade det stannat där, hade man kanske kunnat skratta åt eländet. Men nej, det är bara början. Sista skriket i debatten är den blocköverskridande idén om att normativa målkonflikter borde hanteras av högre stående filosofkungar – från den ”vetenskapliga socialismens” apostlar till högerakademiker som tror sig kunna hitta den perfekta rättviseformeln med sin lilla räknedosa. Det är hemskt praktiskt alltsammans; inget käbbel, bara handlingskraft.

Det finns bara ett bekymmer, och det är att käbblet finns till därför att vi saknar formeln för det perfekta samhälle som alla kan enas om. Föreslagna lösningar på generella problem kan vara mer eller mindre genomförbara, men man ska vara väldigt naiv, eller extremt cynisk, för att tro att vetenskapen kan ge oss svaret på om det sammantaget är värt notan att stänga Öresundsbron eller inte.

För vissa är slutsatsen av de senaste månadernas händelser att en nationalistisk u-sväng är ett måste. För andra – som undertecknad, är det en återgång till en mer primitiv, och mindre trygg ordning.

I inget fall är dock ståndpunkten neutral, eller apolitisk. Det skulle heller inte en blocköverskridande regering vara.

För vissa är slutsatsen av de senaste månadernas händelser att en nationalistisk u-sväng är ett måste. För andra – som undertecknad, är det en återgång till en mer primitiv, och mindre trygg ordning.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.