Demokrati

Beredskap är bättre än förnekelse mot terrorhotet

Vissa tycker att det är att skrämma upp människor att säga att terrordåd kan komma att ske i Sverige. Men det är nödvändigt att föreställa sig det värsta – om man vill göra det bästa av det genom att vara förberedd både mentalt och praktiskt.
Krönika

Vi människor har lätt att inse vad vi saknar, betydligt svårare att se vad vi faktiskt har. 

Jag har svårt att glömma förra årets julaftonsnatt. Då befann jag mig i Västerås domkyrka av alla ställen. Vi lyckades få en sittplats på julnattsmässan. Kyrkan fylldes på fort. Där, trött efter dagens resor och strapatser, började jag plötsligt fundera över sammanhanget och blev allt mer kallsvettig.

Vi satt där, en stor samling människor packade som sillar, glada i vår tro att inget farligt kan hända. Någon kunde mycket väl storma in och meja ner oss allihop och vi skulle inte ha en chans. Tänker människorna som sitter här på detta scenario? Var är nödutgångarna om något skulle hända? 

Å ena sidan är det positivt att alla som satt där inte oroade sig utan bara gjorde som de ville och mådde bra av det. Å andra sidan är det olyckligt när människor invaggas i en tro att det kommer att vara så här för alltid. Det är långt ifrån säkert. 

I världen idag, år 2016, pågår hemska konflikter och krig. Senaste året har också flera terrordåd skett på platser vi förknippar med fred, lugn och glädje. De har också skett på sätt som är svåra att kunna föreställa sig, som det i Nice, Frankrike, i somras då en lastbil kördes rakt igenom folkmassorna på strandpromenaden. 

Vissa tycker att det är att skrämma upp människor att säga att terrordåd kan komma att ske i Sverige. Jag anser det vara absolut nödvändigt att säga. Bara genom en medvetenhet om hot och problem – även med låg sannolikhet – kan man göra sig redo, mentalt och praktiskt. 

Förberedelse är inte att ge rädslan fritt spelrum, utan att kanalisera rädslan i något rationellt som kan ge positiva känslor och en bra utgång i slutänden. 

Barn som till exempel lär sig vad en brandvarnare är, hur den fungerar och varför, får en medvetenhet och verktyg för att slippa känna sig rädda för att det ska börja brinna. 

Nu består visserligen inte samhället av barn utan av vuxna utbildade individer - även om det är en klart oroväckande tendens att politiker kan sitta kvar efter en ursäkt som lyder ”vi var naiva”. Men samma resonemang gäller för vuxna, att den som är förberedd för något kan känna sig tryggare och kommer dessutom att klara sig bättre om problem uppstår.

Var optimum ligger mellan de två ytterligheterna paranoia och total förnekelse är förstås föremål för diskussion. Åsikterna kommer gå isär om det och variera med tiden. Viktigast är att diskussionen inte tystnar eller tippar över i en ytterlighet. 

Det mest sårbara samhället är där frihet och säkerhet tas för givet. Där är människorna de enklaste offren för dem som har en idé och ”vision” och är beredda att agera med hänsynslöshet för sin sak, vad den nu må vara.

Här finns ett utmärkt gemensamt projekt för oss alla i Sverige att tillsammans engagera oss i, att bygga upp ett allomfattande försvar mot angripare som är ute efter att skada människor, samhällsstrukturerna och skapa mer rädsla. Detta ska vi ägna oss åt medan vi fortsätter med våra liv, som att gå till kyrkan när vi känner för det. 

Förberedelse är inte att ge rädslan fritt spelrum, utan att kanalisera rädslan i något rationellt som kan ge positiva känslor och en bra utgång i slutänden.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.