Krönika
Coronaviruset
30 mars 2020 kl 05:00

Berättelsen om corona kommer att förena oss

Skribent

Nils Karlsson
fd kommunalråd (MP), föreläsare och filosof

Det här är en opinionstext

En gemensam berättelse är betydligt mer enande än omoderna tankar om nationen. Hur avlägset det än känns nu, precis i början av katastrofen, så kommer corona att föra oss närmare varandra. 

När allt ser sådär pandemiskt hopplöst ut och man vet att katastrofen närmar sig är det viktigt att se det lilla ljus som finns i det nattsvarta. Allt kan inte vara panikprognoser och tankar på att många av våra nära kommer att dö av en helt onödig smitta. Onödig för vi vet att dessa smittor uppstår när man blandar vilda och tama djur och äter upp dem, men ändå blandar vilda och tama djur och äter upp dem. Så vad är det bästa med covid-19? Vad tar vi med oss från coronavåren? 

För det första kommer vi att ha lärt oss att arbeta klimatsmartare och effektivare. Det visade sig att de flesta av de där resorna vi gjorde faktiskt inte tillförde något större värde till våra verksamheter. Att det gick lika bra med videokonferenser, telefonsamtal och vanliga hederliga mejl. Som en ren bonus har vi lärt oss att många kan jobba hemifrån och att vi snabbt kan ställa om till hemarbete om det behövs för att hindra pandemier. När dammet lagt sig står vi bättre rustade för att tackla klimatkrisen och den försvinner inte bara för att vi, vilket är helt rätt, fokuserar på corona-viruset. 

För det andra så ser vi hur vi människor har förmågan att tillsammans fokusera på det viktiga. När det är allvar forskar vi järnet på mediciner och vaccin. När det är allvar donerar vi ansiktsmasker till sjukhusen. Vi tillverkar handsprit. Vi hjälps åt. Handlar åt varandra. Ja, vi människor tycks också ha en märklig fallenhet för att köpa överdrivet mycket toalettpapper, men ändå. Det inger hopp för framtiden. Dels för att världen behöver mer samarbeten men också för att det här inte är den sista pandemin som kommer att drabba oss. Långt ifrån den sista. Och som sagt: klimatkatastrofen väntar fortfarande. 

För det tredje, och sista den här gången, är att vi kommer stå med en gemensam berättelse. Både som land och som värld. De svenskar som överlever kommer alltid komma ihåg det här. Vi kommer att prata om det länge. Vem var du våren 2020? Höll du dig hemma? Höll du avstånd? Åkte du till Åre och spred smittan till Jämtland?

Vem vi var våren 2020 kommer i mångt och mycket att definiera oss i den gemensamma berättelsen – oavsett så är det något stort vi kommer att ha. En gemensam berättelse är betydligt mer enande än omoderna tankar om nationen som skapare av en gemenskap. Hur avlägset det än känns nu, precis i början av katastrofen, så kommer corona att föra oss närmare varandra. 

Men det slutar inte med ett Sverige förenats av en gemensam berättelse. Eftersom alla länder i alla världsdelar utom Antarktis går igenom samma sak. Olika länder agerar olika, såklart, och våra berättelser kommer att skilja sig åt. Några kommer att vara mer förfärliga än andra beroende på tillgången till bra sjukvård eller något så enkelt som rent vatten.

Men det kommer att gå över. Mänskligheten kommer att vaccineras eller uppnå gruppimmunitet. När det händer så står vi människor, alla människor, för första gången med en gemensam berättelse. Vi tacklade den här skiten tillsammans. Och jag tror att det är ett stort steg mot en rimligare, mer rättvis, värld.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 30 mars 2020 kl 05:00
Uppdaterad: 2 april 2020 kl 08:41

Skribent

Nils Karlsson
fd kommunalråd (MP), föreläsare och filosof