Automatisering - paradis eller skräckscenario?

Det är lite med vänstern som med svenska skidlandslaget tänker jag, efter helgens världscupstävlingar. Charlotte Kalla tog en överlägsen seger på tio kilometer fritt och Marcus Hellner blev trea. Fan vad vi är bra. 

I segrarnas stund är det lätt att glömma de tuffa åren och tvärt om. Efter Gunde Svans och Wassbergs storhetsdagar kom ett nittiotal med flera OS och VM med enbart enstaka svenska brons. Vad var felet? En bidragande orsak var dåligt självförtroende. Kanske också en alltför stolt historia spökade. Men landslaget kom ur det där. 

Ett liknande tillfrisknande och anskaffning av vinnarskalle skulle den samlade svenska vänstersidan behöva. Trots att vi varje dag ser bevis för hur nedskärningspolitiken i Europa är vid vägs ände, hur ojämlikheten inte bara ter sig groteskt orättvis utan ekonomiskt skadlig, är det nästan aldrig man stöter på vänsterpolitiker eller partier som vågar föra fram dessa argument på ett offensivt sätt – med vinnarskalle. Självklart finns undantag, men på det stora hela är det som om vänstern glömt att man faktiskt har en massa argument som talar för sin sak.

Ta debatten om automatiseringen. I Sverige förs den av högern, ingen ljudlig källa lyfter dess enorma progressiva potential. När produktion, tjänster och även avancerat yrkeskunnande inom kort kan utföras av maskiner kommer miljarder människor ställas utanför arbetsmarknaden. När människor inte längre behövs för att producera vad vi behöver, vad gör vi då? Frågan är hur ett närmast helautomatiserat samhälle ska organiseras. Här öppnar sig enorma möjligheter med både vänster- och högerlösningar. Med dagens kapitalistiska system orubbat kommer omvandlingen leda till en katastrofal utslagning.

Vad göra? Ja, som författaren Patrik Spät skriver i Die Zeit – bör vi diskutera att införa 30-timmarsvecka med full lön och beskatta robotarna, samt införa socialism.

”Automatiseringen är ett skräckscenario endast om man i sitt tänkande enbart använder en kapitalistisk logik. Automatiseringen skulle kunna bli ett paradis – om maskinerna tillhörde alla”, skriver Spät. Just det. Här finns ett helt vänstertänkande att återuppväcka.

JM Keynes diskuterade i essän ”Våra barnbarns ekonomiska möjligheter” från 1930 hur effektiviteten i produktionen ständigt ökar och hur vi därför, i framtiden inte kommer behöva arbeta så mycket för att få det vi behöver. Om hundra år kan slitet vara över. Då går vi in i en ny epok i mänsklighetens historia. Keynes menade att det svåra med denna omvandling skulle bli den mentala omställningen när vi tvingas lämna arbetssamhället. 

Vänstern måste återigen ställa ägandefrågan – den som sedan Nils Karlebys 1920-tal bordlagts under en funktionssocialism som inte behövde äga. Nya tider kräver ny funktionssocialism. 1920-talets giv är inte nödvändigtvis 2020-talets. Om beskattning av arbete i en nationalstat inte funkar? Om en ny tolkning måste till?

Ur spår! Här duger inte förlorarposen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.