Krönika
Konkurrens
3 september 2019 kl 05:05

Att sälja snus är inte kommunal kärnverksamhet

Kommunernas bolagshybris måste vara möjlig att stoppa, den är ett svek mot både invånarna och mot sund konkurrens och ibland får man intrycket att detta sker mot bättre vetande.

Egentligen borde de skys som pesten, de offentliga företagen. Men de är så många att det skulle bli svårt att få ihop vardagen.

I slutet av 2017 fanns det enligt SCB 1 823 kommunägda företag. Kommuner kan inte konkurrera på sunda villkor med privata företag. Kommunala bolag har inte råg i ryggen utan den offentliga organisationens finansiella muskler. De behöver inte gå med vinst – även om det då och då önskas från politiskt håll. Kommuner kan inte gå i konkurs och deras bolag behöver inte bry sig om saker som marknadsmässighet och prissättning. Påfallande ofta är den osunda konkurrensen helt oreflekterad.

Kommuner har för vana att driva omfattande verksamhet i egen regi. Den behöver stöd av en stor underhållsapparat. Och när den ändå finns kan man ju lika gärna ta in privata kunder, ingen stor grej. Men för de privata företag som försöker sälja samma tjänster kan det vara början på slutet.

Andra verksamheter verkar drivas på rent trots. Ett pikant exempel på detta kommer från min egen hemkommun Umeå som säljer snus i hamnen där Vasafärjan lägger till. Trots vetskapen att detta ligger så långt ifrån kommunal kärnverksamhet som det är möjligt att komma fortsätter kommunen glatt att kränga den nikotinladdade delen av det svenska kulturarvet.

Ibland får man intrycket att det sker mot bättre vetande. Varför skulle man annars satsa så hårt på att slå ut fungerande sociala företag med kommunala bidragsprojekt över hela landet?

Nyligen gick styrelsen för branschorganisationen Certifierade arbetsintegrerande sociala företag till hårt angrepp mot kommunernas konkurrens. Kommuner öppnar allt från loppisar och caféer till hunddagis och biltvättar och driver allt med bidragspriser. Att man offrar fungerande sociala företag som ger människor som står ett sjumilakliv från arbetsmarknaden ett sammanhang och värde de inte trodde var möjligt längre spelar ingen roll.

Men det kommunala bolagseländets avigsidor fortsätter bortom det dåliga företagsklimatet. Grunden för den offentliga verksamheten är att den ska gå att granska. Transparensen är inte bara viktig utan avgörande för den lokala demokratin. Men i de kommunala företagen göms information regelmässigt – tyvärr, företagshemligheter.

Mycket politik bedrivs genom företagen. Till exempel har Ronneby kommun företaget AB industrifastigheter som äger lokaler och hyr ut dem till företag, det vill säga förverkligar näringspolitiken. Företaget äger fastigheter för 600 miljoner kronor i en kommun som vid årsskiftet hade under 30 000 invånare. Det är en gigant. Men hyresavtalen är sekretessbelagda. Politiken går inte att granska. Demokratin sätts ur spel på spelat affärsmässiga grunder.

Konkurrensreglerna som finns är uppenbart otillräckliga. Många företagare vågar inte ens följa Konkurrensverkets råd att tala med aktören i fråga. Många är rädda att deras relation till kommunen ska skadas och att företaget därmed får ännu svårare att klara sig. Det är lätt att glömma ibland men så stor är faktiskt den kommunala makten. Det måste avspeglas i lagstiftningen. Kommunernas bolagshybris måste vara möjlig att stoppa.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.