Arbetslöshetens rätta ansikte

För oss som bryr oss mer om statistik än politik är Statistiska centralbyrån, SKL:s databas Kolada och Bolagsverket viktiga platser. Det är bland annat dit vi flyr för upplysning när politiker och medier blir förhäxade av enskildheter och undantagen höjs till regel. 

Eftersom det aparta ofta ger feta rubriker blir avvikelser lätt uppblåsta och förstorade i media. Opinionsbildare älskar statistik, särskilt när den kan ge sken av att de har koll på detaljerna bakom genomsnitten. 

Ta arbetslösheten. Den är en snårskog av data. Genom att trivialisera detta mänskliga elände till ett medelvärde på 7–8 procent och därefter nöta in ordet ”massarbetslöshet” etsas oro in i människors medvetande:

”Vem som helst kan bli drabbad, när som helst.”

”Jag kan själv bli drabbad, när som helst!”

”Det är bara en tidsfråga innan jag själv drabbas!”

Visst kan detta hända. Men det är inte på långa vägar lika sannolikt för alla. Om du är ung, lågutbildad, utrikes född, är svag i svenska, har ”fel” hudfärg och bor på fel plats är oddsen tuffa. Om du däremot är erfaren, inrikes född, etnisk svensk, högutbildad och bor i Stockholm är sannolikheten att hamna på backen väldigt liten.

Detta syns tydligt i SCB-statistiken. Häromdagen kom nya siffror, som jag ägnat mig åt att bryta ner i begripliga delar. Låt oss börja med hur olyckan att stå utan jobb fördelar sig bland vuxna mellan 15 och 74 år:

• Snittarbetslösheten är 7 procent.
• För inrikes födda, även med utländska föräldrar, är siffran 5,3 procent.
• Inrikes födda 25–54 år, bara 3,4 procent utan jobb.
• För utrikes födda är arbetslösheten 14,4 procent. I den gruppen kan man tala om massarbetslöshet.

Med tanke på att de flesta nationalekonomer, oavsett färg, anser att ekonomin behöver en så kallad jämviktsarbetslöshet på 5–6 procent – för att inte arbetsmarknaden ska becka ihop – är det de utrikes födda som har det riktigt svårt. 

Utbildning är i sammanhanget en ytterst viktig faktor. Efter utbildningsnivå fördelar sig arbetslösheten så här:

• Förgymnasial utbildning: 20,6 procent utan jobb.
• Gymnasium: 7,7 procent.
• Högskola: 5,0 procent.

Mot den bakgrunden är det klokt att debatten alltmer handlar om hur utrikes födda fortare ska få bra utbildning, hur lågutbildade över huvud taget ska få jobb och hur de redan välutbildades examina från andra länder smidigare kan accepteras i Sverige. 

Att älta allmän ”massarbetslöshet” som inte existerar och att räkna studerande ungdomar som ”arbetslösa” är kontraproduktivt. Då signalerar man att det finns en arbetsmarknad som inte längre finns kvar i denna globaliseringens, kunskapskravens och digitaliseringens tid.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.