Valutgången 2018 Valutgången

Är vårdpolitik inte fräsigt nog för rikspolitiker?

När våra folkvalda politiker bedriver organisatoriskt kvacksalveri genom att följa managementkonsulternas ordinationer – baserade på teorier utan vetenskapligt stöd – sjunker vårdpersonalens förtroende för politikerna och med det också befolkningens förtroende för vården, skriver Jona Elings Knutsson.

Två män med banderoller från Miljöpartiet över brösten stod utanför mitt sjukhus i Stockholm veckan före valet. Jag stannade cykeln på väg till jobbet och frågade om Miljöpartiets inställning till “vårdvalet”, systemet där sjukvårdens resurser styrs från de offentliga sjukhusen till privata vårdgivare. Kampanjarbetarna kände inte till partiets hållning. Miljöpartiet bör dock inte alls klandras för detta, eftersom få partier har någon vårdpolitik att tala om. Dessutom är de vårdpolitiska programmen till förväxling lika. 

Alliansen gick framåt i årets landstingsval. Anmärkningsvärt är att ett antal lokala vårdpartier samtidigt fick mandat. I Norrbotten blev lokala “Sjukvårdspartiet “största parti, efter att Socialdemokraterna haft makten i 84 år. I Sörmland blev “Vård för pengarna” andra största parti och i Jönköping knep läkarledda “Bevara akutsjukhusen” sju av 81 mandat. I var tredje landsting finns nu vårdpartier representerade i de beslutande församlingarna. 

Framgångarna för vårdpartierna måste ses som en bakläxa för riksdagspartierna. Man har helt enkelt inte lyckats driva en vettig sjukvårdspolitik, och inte heller presenterat trovärdiga visioner. Kanske är landstingspolitik inte tillräckligt fräsigt för våra politiskt aktiva att engagera sig i. Eller så beror förtroendeförlusten på att politikerna lagt sig platt ner för managementkonsulterna. I förhoppning om att spara pengar och slippa skattehöjningar har man i många landsting satsat stora belopp på att låta konsulter organisera om sjukvården enligt teorier utan vetenskapligt stöd. 

Själva vården måste dock bedrivas enligt “vetenskap och beprövad erfarenhet”, som Hälso- och Sjukvårdslagen stipulerar. Om vi som sjukvårdspersonal bedrev vård med lika obefintligt vetenskapligt stöd som konsulterna bedriver förändringar, skulle vi bryta mot lagen och kallas kvacksalvare. När våra folkvalda bedriver organisatoriskt kvacksalveri sjunker vårdpersonalens förtroende för politikerna, och med det också befolkningens förtroende för vården. En del av vårdpartiernas framgångar i valet kan sannolikt förklaras med denna de etablerade partiernas dyrkan av managementteori. 

I mitt landsting förhandlar Miljöpartiet just nu om att bli stödparti åt Alliansen i landstingsfullmäktige. I efterhand var alltså männen utanför mitt sjukhus för ännu mer vårdval: mindre pengar till sjukhusen och mer till näringslivet. Men det kvittar egentligen lika, konsulterna går ändå inte att rösta bort. I morgon cyklar jag åter till det storskaliga experimentet i managementteori där jag själv är ett av de ofrivilliga försöksobjekten. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.