Krönika
Infrastruktur
18 oktober 2016 kl 06:24

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Aningslöst ställa grupp mot grupp på bomarknaden

Bostadsbristen har blivit socialt explosiv. Trots det väljer Stockholms stad aktivt att ställa grupp mot grupp när man erbjuder ersättning för den som vill inhysa nyanlända, men inte bostadslösa svenska ungdomar eller pensionärer. Det är så slitningar och konflikter uppstår som kan bli mycket svåra att lösa.

4 000 kronor för ett rum, 8 000 för en lägenhet och 12 000 för en bostad som kan rymma en hel familj. Det erbjuder nu Stockholms stad de stockholmare som är beredda att inhysa nyanlända i sina hem. Staden ska ta emot över sextusen personer med uppehållstillstånd under 2016 och 2017, samtidigt som köerna till hyresrätter i Stockholm hör till de längsta i världen.  

Vad som inte nämns i informationen från Stockholms stad är att den hyra man kan ta ut för en inneboende begränsas inte av stadens schablonersättning, utan av marknadsvärdet på bostaden. Sverige har hyresreglering. När jag ringer stadens informationstelefon om uthyrningarna tycks personen jag talar med inte heller medveten om att man kanske lovar för mycket – eftersom det är lagen, inte Stockholms stads fasta priser, som sätter gränsen för hyror i Sverige. Så ser oredan och förvirringen ut i det lilla.

I det stora präglas politiken fortfarande av aningslöshet kring hur politiskt och socialt explosiv bostadsbristen har blivit. Stockholms stad väljer aktivt att ställa grupper mot varandra när man erbjuder ersättning till den som vill inhysa nyanlända, men inte bostadslösa svenska ungdomar eller pensionärer.

Andra kommuner, bland annat Vallentuna, Malmö, Lidingö och Härryda, har köpt eller planerar att köpa bostäder till nyanlända, vilket kan väntas driva upp priserna. På så vis sås slitningar och konflikter som kan bli mycket svåra att lösa.

Till detta kommer de särskilda risker som följer med en rusande bostadsmarknad, men som överhuvudtaget inte tycks tas på allvar i debatten. Det framgick till exempel när Sveriges Radio rapporterade om reaktionerna mot ett planerat modulhusbygge i Beckomberga i Stockholm – tänkt att hysa först 1 000, sedan 400 huvudsakligen manliga migranter. Bygget är nu lagt på is till följd av protester från de boende i området. I en debatt om detta i Studio Ett hävdade Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren att ”Fler svenskar kommer att få vänja sig vid att ha sådana kvarter i sin närhet, och det är upp till politikerna att förklara varför det behövs.” (SR 30/8).

Men frågan är vilken framgång politiker kan ha med att förklara det, givet tillståndet på bostadsmarknaden. Den svenska bostadskrisen medför inte bara stora svårigheter att hitta tak över huvudet till en stor grupp människor. Den innebär också att folk har stora förmögenheter och lån investerade i sina bostäder. I budgivningar kan man under några timmar kasta summor omkring sig som de flesta familjer bara kan drömma om att spara ihop under en livstid.

Människor har således rent privatekonomiska skäl att oroa sig för varje förändring i grannskapet som kan påverka bostadspriserna. En ansvarsfull politik kan inte utgå från antagandet att människor kommer att välkomna modulhuskvarter i närheten utan en tanke på vad det kommer att innebära för värdet på den egna bostaden.

Asylkrisen i kombination med bostadsbrist, låg ränta, hög belåning och uppblåsta bostadspriser utgör på så vis en perfekt storm. Det är ett faktum som inte kan önskas eller tigas bort, och som måste tas med i beräkningen när policy utformas.

Asylkrisen i kombination med bostadsbrist, låg ränta, hög belåning och uppblåsta bostadspriser utgör på så vis en perfekt storm.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 18 oktober 2016 kl 06:24
Uppdaterad: 18 oktober 2016 kl 17:14