Personuppgifter

Allt farligare att vara sökbar på Google

Sjukvårdspersonalen som plockar bort sin namnbricka. Polisen som inte tar bilen till jobbet av rädsla för att bli identifierad. Att vara fullständigt sökbar på Google är förknippat med allt större risker. 

Jag vet inte bara var du bor. Jag vet vad dina barn heter, hur gammal din bil är och när din fru fyller år. Jag vet till och med vad det är för ras på din hund.

Den klassiska repliken ”Jag vet var du bor” är bara att konstatera det uppenbara när allt sådant blivit sökbart på några sekunder.

Denna vår totala googlingsbarhet reser inte bara frågor om rätten till privatlivet i största allmänhet – den sammanfaller med en råare och allvarligare kriminalitet som griper omkring sig och gör människor otrygga i vardagen. I rapporter om våld mot akutmottagningar berättas om sjukvårdspersonal som plockar bort sina namnbrickor för att inte bli hotade. Poliser vill inte ta bilen till jobbet, på grund av risken för att identifieras. Och när Polisen beskriver utsatta områden handlar det bland annat om människors ovilja att samarbeta med rättsstaten. Det är helt enkelt för stora risker förknippade med att sätta sig upp mot gängen.

”Vi kan inte ge alla vittnen skyddad identitet”, sades det i något radioinslag om Moderaternas förslag i veckan att tillåta anonyma vittnesmål i domstolarna.

Det är förstås sant. Men diskussionen borde inte stanna i frågan om anonyma vittnen, eftersom problemkomplexet är betydligt större. Det är ett alltför stort steg i Sverige mellan att i undantagsfall få sin identitet skyddad och anonymiserad av staten – och att vara fullständigt sökbar i allt.

Naturligtvis fanns information tillgänglig före smartphones och mindre nogräknade informationssajter. Men man ska nog inte underskatta betydelsen av hur enkelt allt plötsligt har blivit. Tidigare tog det tid att leta reda på någon. Det var besvärligt. Känslor kanske hann svalna.

Ta den inte helt ovanliga situationen att man hamnar i konflikt med någon i trafiken. Tidigare kunde man förvisso skriva ner registreringsnumret och sedan ringa några samtal till myndigheter för att ta reda på vem det var som tog den där parkeringsrutan. Men det praktiska krånglet var ett hinder. Nu kan man slå upp ett registreringsnummer på några sekunder i telefonen innan man ens slutat tjafsa. Eftersom man i praktiken kör runt med namn och adress fram och bak på bilen är det kanske säkrast att avstå den där parkeringsrutan, även om det var din tur. I alla fall i en del bostadsområden.

Anders Ydstedt och Wilhelm Douglas från Kungliga Automobilklubben har skrivit om en annan aspekt av det öppna bilregistret: Enligt polisen har det blivit allt vanligare att biltjuvar bryter sig in i bostäder för att komma åt bilnycklar. Ofta handlar det om stöldligor som är ute efter specifika lyxmärken, och de kan enkelt göra förarbetet online. De söker helt enkelt på bilregistret, innan de kör iväg och samlar ihop precis de bilar eller bildelar de är ute efter.

Oerhört enkelt och kostnadseffektivt, för ligorna.

I Norge krävs särskilt tillstånd för att få ut sådana uppgifter. Så borde det vara i Sverige också. I stället för att allting, som nu, ligger öppet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.