Allas lika värde en sak i Vasastaden - en annan i Angered

Vi står för allas lika värde. Hela vårt samhälle bygger på detta orubbliga axiom, som även utgör den centrala orienteringspunkten för det politiska samtalet. Men frågan om allas lika värde är lika gångbart och tolkas på samma sätt överallt i landet.

 

Krönika

Oavsett om det är statsministern, myndighetspersoner eller tjänstemän som uttalar sig i olika frågor, och vare sig samtalet handlar om tiggeri, migration, demonstrationstillstånd eller public service, hörs talet om allas lika värde i bakgrunden.

Nyanlända får sedan några år tillbaka information om det svenska samhället samt alla människors lika värde.

Men inför vem, eller vad, är vi lika mycket värda? Vem, eller vad, värnar om att allas lika värde upprätthålls? På vilket sätt? Och, är denna grundsten i vårt samhälle lika gångbar i hela landet?  

I praktiken åsyftas med allas lika värde att alla människor är födda fria och har ett inneboende värde som inte får fråntas dem. Utifrån detta har var och en rätt till frihet, rättvisa och personlig säkerhet. Allas lika värde är en av de abstrakta föreställningar som vi enas kring. Ingen har hittills lyckats leda i bevis att människovärde existerar, än mindre hur det skulle graderas, men vi accepterar det och har stor nytta av att dela den föreställningen med varandra. 

I likhet med andra abstrakta föreställningar, som nation och demokrati, blir idén om allas lika värde något verkligt först när den förverkligas i ett givet sammanhang med särskilda instanser som har specifika funktioner. Den mest nödvändiga premissen för idén om allas lika värde är den demokratiskt stiftade lagen. En annan premiss är idén om individualitet och rättsstaten. Utan lagen, och utanför det system som den är inbäddad i, med bland annat en poliskår med våldsmonopol som tillsammans med ett oberoende, lagbundet och konkurrensbefriat rättsväsende skyddar och värnar om möjligheten att vara lika mycket värd som sina nästa, är vi lämnade åt våra nästas, kollektivets, godtycke och tyranni. 

Och det är just i ett sådant tillstånd många människor i vårt land befinner sig, med kollektivets makt över individen, gruppens regler över lagen, de starkas makt över den enskilde. Allas lika värde har en innebörd i Vasastaden i Göteborg, men är i princip främmande och verkningslös i Angered. På de håll gruppcentrerade strukturer härskar finns inga individer. Varje människa har en icke-förhandlingsbar plats i en gemenskap med tillhörande värde och förpliktelser i en hierarki, bortom den svenska lagen och rättsväsendet.

Idag kan idén om allas lika värde inte realiseras med socialt ingenjörskap och fördelningspolitik på de håll i landet där vi har en helt ny och tidigare obekant social karta. Talet om allas lika värde kan endast realiseras genom att återupprätta lagens och polismaktens status, samt rättsväsendets särställning som det enda instansen för rättskipning. Först därefter kan vi tala om allas lika värde på riktigt. Så länge den demokratiska lagen är underordnad kollektivets sedvänjor, så länge våldsmonopolet utmanas av informella ledare, så länge individen är en pjäs, är talet om allas lika värde inget annat än en tom fras på många håll i landet. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.