Åldringsboomen är här – och det gör mig lite oroad

Skolstart igen och som vanligt är det inte klokt hur fort åren går. Den som nyss började i förskolan oroar sig nu för betygen i sexan. Den forne ettagluttaren ska plötsligt börja gymnasiet. Men själv funderar jag mest på hur förunderligt snart farmor och mormor kommer att fylla 80. Det kommer att bli en så kallad kommunal utmaning.

Varje tidningsläsande människa vet att Sveriges befolkning blir allt äldre. Men vad betyder det mer konkret? Vad menar man ens med ”äldre”? En relevant gräns brukar dras vid 80-strecket. När det passeras blir man det som kallas ”äldre äldre”. Ungefär där blir det vanligare att övergå från att vara rätt pigg pensionär till att bli gammal mer på riktigt.

Om man fungerar som jag gör så är det framför allt gruppen äldre äldre som man ser framför sig när man hör att Sveriges befolkning blir allt äldre. Då kan man tro att samhället sedan många år redan skulle vara i gång med att hantera en stor tillväxt av andelen äldre äldre, åldern då kroppen sviker och man får svårare att röra sig, åldern då fler börjar få skäl att fundera på hur länge man kommer att kunna hantera sin vardag utan hjälp. Ur ett kommunalt perspektiv är det en betydande skillnad på yngre och äldre äldre. Före 80 är andelen med omsorgsbehov blygsam, men den ökar rejält åren efter 80-årsdagen.

Så vad har hänt med andelen äldre äldre i Sverige? Det här är en fråga som jag har testat på omgivningen under sommaren. År 2000 var 5,1 procent av Sveriges befolkning 80 år eller äldre. Om man inte har något särskilt skäl att hålla koll på området är det ingen siffra man känner till. Men givet den utgångspunkten, vad har hänt med andelen äldre äldre under 00- och 10-talen? Hur hög är andelen äldre äldre i dag? Pausa läsningen här och gissa, så kommer svaret längre ned.

Har du dragit till med en siffra? När jag har testat frågan på omgivningen har det typiska svaret varit att andelen 80-plussare i befolkningen nog har ökat kraftigt. Typiska gissningar har varit att andelen skulle kunna ha ökat till tja, sju-åtta procent eller ännu högre. Man tror att andelen mycket gamla har vuxit väldigt snabbt och att det är en förklaring till kapacitetsproblem i äldreomsorgen.

I själva verket har andelen äldre äldre bara ökat från 5,1 procent år 2000 till … 5,2 procent år 2019. Andelen har faktiskt knappt förändrats alls. Visst har de blivit fler, men hela befolkningen har också vuxit. Och även om allt fler lever allt längre är inte trettiotalistgenerationen ovanligt stor, så åldringsboomen har dröjt. Vi har ännu inte känt av fenomenet på riktigt.

Den åldrande befolkningen har hittills handlat om yngre äldre, den pigga gruppen mellan 65 och 79 som normalt sett klarar sig fint utan offentlig omsorg. Från och med i år är det dock den stora generationen fyrtiotalister som kliver över till att bli äldre äldre. I åratal har vi talat om den åldrande befolkningen. Men egentligen har det mest varit ett demografiskt prognosfenomen, ett utropstecken borta vid i horisonten. Nu är det dags, och det gör mig lite oroad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.