Åldersbedömning? Hela debatten

Åldersförvirring sätter hård press på domstolarna

Sverige har på kort tid fått en stor population människor vars identitet inte omedelbart går att fastställa, och som således har goda skäl att ljuga om sin ålder om de ställs inför rätta för brott. Det sätter rättssystemet under press på ett sätt som kommer att påverka oss under lång tid framöver.

Arton månaders skyddstillsyn, skadestånd och behandling enligt den så kallade Ros-metoden. Det blev i förra veckan straffet för den yngling som dömdes för våldtäkt på en trettonårig flicka i en park i Mariestad. Enligt passet är mannen 20 år gammal, men påstår själv att han är 16. Genom att visa upp en kopia på en kopia på en födelseattest, kunde han undgå fängelse.

Ros-programmet, kort för Relations- och samlevnadsprogrammet, innebär samtal om relationer, empati och hur man lär sig att leva i jämlika relationer. Skyddstillsyn betyder att man i allt väsentligt lever som vanligt, men har kontakt med frivården och övervakare.

För att ha våldtagit ett barn. Dessutom valde åklagaren att inte yrka på att gärningsmannen ska utvisas – förbluffande nog med motiveringen att ”Han hade trots allt etablerat sig väl i landet och det gick bra för honom.”

Det är ett av flera fall på senare tid som komplicerats av oklarheter kring den misstänktes identitet. Ett annat, en yngling som knivskurit en kvinna i ansiktet för att hon inte velat ha sex, ligger nu hos Högsta domstolen. Mannen påstår sig vara 16 år, men är närmare 30 enligt de id-handlingar han visat i Tyskland.

Förhoppningsvis kan HD:s dom ge tydlig vägledning i fråga om de beviskrav som gäller vid åldersbedömning. Det behövs, enligt Riksåklagaren råder stor oenighet om detta i underrätterna. 

Men att HD reder ut frågan om beviskrav, innebär knappast att man löser den svåra situation som har uppstått.

Sverige har på relativt kort tid fått en stor population människor vars identitet inte omedelbart går att fastställa, och som således har goda skäl att ljuga om sin ålder om de ställs inför rätta för brott. Situationen kompliceras också av att det delvis rör sig om grupper som är mycket brottsaktiva. Bland de marockanska så kallade gatubarnen är brottsligheten mycket hög. 

Det sätter rättssystemet – och därmed också allmänhetens tilltro till statens förmåga att skipa rättvisa – under press på ett sätt som sannolikt kommer att påverka oss under lång tid framöver. 

Debatten fastnar lätt i juridiska teknikaliteter, i frågor om huruvida det överhuvudtaget går att fastställa någons ålder, och hur fall som dessa ska behandlas på ett sätt som är förenligt med svensk och internationell rätt. Alla dessa frågor är naturligtvis mycket viktiga. 

Men det behövs också ett rent moraliskt konstaterande: Om man kommer till Sverige som asylsökande och sedan begår våldtäkt har man missbrukat Sveriges gästfrihet. Likadant om man trakasserar andra asylsökande för att de är kristna eller homosexuella. Då har man i moralisk mening förverkat sin rätt att vara i landet. Detta behöver ansvariga beslutsfattare ge uttryck för i en tid när allmänhetens tilltro till det offentliga prövas. 

En yngling som våldtar ett barn har inte ”etablerat sig väl i landet”. 

En yngling som våldtar ett barn har inte ”etablerat sig väl i landet”.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.