Är enkla jobb rätt medicin för Sverige?

Den snabba tekniska utvecklingen har bidragit med mycket positivt, men påverkar samhället på ett betydligt mer genomgripande sätt än att bara frigöra tid, att människor slipper lyfta tungt och så vidare. 

Ett antal analyser har gjorts och presenterats de senaste åren om hur många jobb som riskerar försvinna till följd av digitalisering och automatisering inom olika yrken och branscher. Enligt en rapport av Stefan Fölster på Reforminstitutet kommer cirka hälften av jobben som finns idag att försvinna inom loppet av 20 år. 

Vårt samhällssystem bygger på att människor jobbar och kan försörja sig. Ändå har intresset från politiskt håll varit relativt skralt för hur landet ska hantera denna omställning. Hur kommer ovanstående att påverka Sverige? 

Det var inte länge sedan den så kallade ”pigdebatten” upprörde Socialdemokraterna. Nu talar sig den socialdemokratiske statsministern varm om behovet av ”enkla jobb”. Visserligen inte så mycket på grund av den pågående omställningen då gamla jobb försvinner, utan mer på grund av de senaste årens stora flyktinginvandring som på ett akut sätt aktualiserat frågan. Bättre dock att väckarklockan ringer för uppvaknande av en särskild anledning än inte alls. Men är det medicinen Sverige behöver?

Termen ”enkla jobb” är dum. Det finns inte enkla och svåra jobb, utan det finns olika jobb som kräver olika kunskap, erfarenheter och personliga egenskaper. Och jobben betalar sig olika utifrån efterfrågan. Men att termen används är förståeligt, eftersom den syftar till att göra skillnad på just jobb och jobb. 

Strategin som använts hittills för att möta de svårigheter vi står inför har till största delen handlat om att peka ut vilka jobb som ska subventioneras av staten, hur, och vilka grupper som ska ”få” de jobben. En form av konstgjord andning. 

Det är bakvänt att först skapa byråkratiska system med höga företagsskatter som gör det svårt, krångligt och dyrt att anställa och få arbete gjort, och sedan subventionera ”jobbskapande” från statens håll för att få till fler jobb. Det skapar inte jobb som behövs, utan jobb som politikerna tycker behövs. Resultatet blir att makten flyttar från samhällets alla olika delar till staten och politikerna. 

I budgetpropositionen för 2017 satsas ännu mer resurser på forskning och innovation, 845 miljoner till ”en kraftsamling för innovation”. Vi behöver stå oss i den internationella konkurrensen. Man vi kan inte gasa och bromsa samtidigt. Vi måste välja väg.

När ett samhälle har sprungit på i en utveckling mot högre utbildningsnivå, med avancerade jobb, effektivisering, är en strategi som innebär mer ”enkla jobb” fel väg att gå. 

I en global och föränderlig värld behövs mer flexibilitet och större möjligheter både för individer och riktiga jobbskapare, så som privata företag. 

Från politikens håll borde fokus vara på att skapa en välfärdsmodell som passar det samhälle vi har - inte att försöka styra samhället. Staten har nämligen inte en chans att vinna mot samhällets, det vill säga allas vår, kraft. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.