Är barn en mänsklig rättighet?

Aldrig förr har ”barnets bästa” spelat en så upphöjd roll i samhällsdebatten. Aldrig förr har debatten varit lika skenhelig. Om vävande av dimridåer varit en profession hade någon varit vansinnigt rik vid det här laget.
Krönika

I dagarna lade utredningen om assisterad befruktning fram ett betänkande som föreslår att ensamstående kvinnor ska ges möjlighet till insemination i Sverige. Frågan är principiellt viktig och känslomässigt svår, inte minst när berättelserna om människors barnalängtan, oavsett civilstatus, har hög igenkänningsfaktor. Men till syvende och sist bör vi fråga oss om barn är en mänsklig rättighet, om det är enskilda vuxnas rätt att få ett barn, eller barns rätt att få tillgång till bägge sina föräldrar? Är det rätt att sätta barn till världen på ett visst sätt bara för att de tekniska och medicinska verktygen finns tillgängliga?

Dubbelmoral är inte dubbelt så bra moral och i dessa frågor krackelerar fernissan i ultrarapid. Å ena sidan rasar en intensiv debatt där politiker ser sig nödgade att med hjälp av lagstiftning tvinga människor att dela föräldraförsäkringen lika (offentligt argument: barn behöver bägge föräldrarna, egentligt syfte: kvinnor ska inte halka efter i den dyrbara karriären), å andra sidan leder insemination av singelkvinnor till att pappor görs överflödiga. Så mycket för barnets bästa!

Givetvis finns det ingen garanti för att en känd, fysiskt existerande pappa är närvarande i ett barns liv. I tider när vi kastar bort trasiga relationer i stället för att laga det som gått sönder växer många barn upp med bara en förälder, inte sällan med just mamman. Många av dessa barn lider som barn, många av dem lider som vuxna. Ingen kan ersätta närvaron av en frånvarande förälder, för den som blir till via insemination är en premiss för existensen att pappa är en saknad. Så mycket för barnets bästa!

Dessutom tycks just behovet av en biologisk avkomma vara extra viktig eftersom saken ju inte rör ensamståendes rätt att adoptera de ensamma barn världen kryllar av. Varför är det rätt att beröva sitt barn den biologiska kopplingen till den andra föräldern bara för att man själv så innerligt vill ha någon som liknar en själv? Så mycket för barnets bästa!

Men det finns ytterligare aspekter, också ekonomiska; utredningen föreslår att kvinnor som får barn med hjälp av insemination har rätt till statligt underhållsstöd för barnets försörjning. Är det verkligen skattebetalarnas uppgift att försörja dessa barn? Ja, också i dag sker detta när en förälder inte tar sitt ansvar, men frågan är om vi ska lägga grunden för ett system där dessa premisser utgör huvudregler och inte undantag?

Så mycket för barnets bästa!

Dubbelmoral är inte dubbelt så bra moral och i dessa frågor krackelerar fernissan i ultrarapid.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.