Ytterst är integrationen regeringens ansvar

Sverige har de senaste åren tagit ett oerhört stort ansvar genom att ge många av dem som har flytt undan krig och förföljelse en fristad i vårt land. Men den som får en fristad måste också ha någonstans att bo. Dessvärre verkar den delen i ekvationen ha gått regering och riksdag förbi. Bostadspolitiken präglas dessvärre av hyresreglering, överklagandeprocesser, bullerregler, strandskydd och andra intressen som starkt försenar, fördyrar och försvårar nybyggnation. Här krävs ett radikalt nytänkande om vi ska komma tillrätta med bostadsbristen.

Migrationsverket räknar med att drygt 90 000 personer av de som kom till Sverige 2015 får stanna. Till det kommer sannolikt ännu fler anhöriginvandrare. Alla dessa kommer att behöva bostad och barnen skola och förskola. Det ansvaret har staten lagt på kommunerna, dock utan att ge dem verktygen för att klara av uppgiften.

Även landsting och regioner kan bidra. Genom de nya sjukhussatsningar vi gör i Stockholmsregionen frigör vi mark på gamla fastigheter med plats för flera tusen bostäder, inte minst på gamla Karolinska i Solna, och nu arbetar vi med berörda kommuner för att förverkliga detta. 

För drygt ett år sedan, när flyktingkrisen var som störst, gav jag ett uppdrag att inventera landstingets egna fastigheter för att se om det fanns någon eller några som skulle kunna användas för flyktingboende under några år. Detta har nu resulterat i att moderatledda Huddinge kommun kommer att hyra en fastighet av landstinget med plats för ett 40-tal flyktingar.

Vi har även erbjudit socialdemokratiskt styrda Stockholm och Norrtälje fastigheter i deras respektive kommuner, men de har båda tackat nej till vårt erbjudande. I Stockholms fall trots att de inte kommer att klara av att ta emot de flyktingar som anvisats dem.

Vad gör då regeringen? Inte mycket, utom att hota de kommuner som varnar för att situationen håller på att bli ohållbar med sanktioner. När kommuner försöker lösa den akuta bostadsfrågan med tillfälliga moduler säger staten nej – samtidigt som den beviljar sig själv dispens när det gäller de egna asylboendena.

Inte ens när staten som i Täby har 80 tomma platser på det egna asylboendet låter man kommunen hyra dessa för att de ska klara sitt beting. Istället anklagar etableringsminister Ylva Johansson (S) ”den rika moderatkommunen” för att vilja vältra över ansvaret på andra, när det i själva verket handlar om att bromsa utslussningen och ge kommunerna bättre möjligheter att lösa uppgiften.

Att som minister peka finger på det här sättet är oansvarigt. Istället måste vi alla hjälpas åt om vi ska klara denna tuffa utmaning

Det måste bli enklare att bygga nya bostäder. Varför inte pröva den tyska modellen där kompletteringsbebyggelse i tätbebyggt område kan göras på 18-24 månader från idé till nyckelfärdig bostad? Även kommunerna måste anstränga sig med att skyndsamt arbeta fram nya detaljplaner, på samma sätt som landsting och regioner måste planera tillräcklig kapacitet inom hälso- och sjukvården.

Men det övergripande och slutliga ansvaret för hanterandet av flyktingsituationen är regeringens. De lagar som reglerar vårt flyktingmottagande och vår integration styrs varken av kommuner eller av landsting, utan är en fråga för regering och riksdag. Vi gör vad vi kan. När ska regeringen göra sin del av arbetet?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.