Dagens Samhälles granskning av hur de 25 storkommunerna omfördelar totalt 3,5 miljarder kronor till sina skolor, beroende på skolornas socioekonomiska förutsättningar, visar att mellan 5 och 18 procent av skolbudgeten viks till denna omfördelning. Tidningens genomgång visar också något som vi i Lärarnas Riksförbund länge pekat på, nämligen att kommunerna inte har tillräcklig koll på skolan.
Tidigare undersökningar från Skolverket har visat att det är få kommuner som viktar resurserna och de som viktar har vanligtvis gjort det i blygsam omfattning. Skolverkets undersökningar har varit totalundersökningar, Dagens Samhälles redovisar bara uppgifter för de 25 största kommunerna där sannolikheten att det förekommer viktning överhuvudtaget är större.
Ett problem i svensk skola i dag är att sambandet mellan resurstilldelning och elevsammansättning är i stort sett obefintligt på nationell nivå. Skolor med liknande förutsättningar kan få vitt skild ersättning per elev, det visar en tidigare rapport från Lärarnas Riksförbund. Dessutom visar Skolinspektionens granskning av användningen av lärarresurser att hälften av huvudmännen inte följer upp hur rektorerna använder sina resurser eller hur det påverkar undervisning och lärande.
Dagens Samhälle påstår att det finns få utvärderingar av effekten av mer resurser. Det kan stämma i berörda kommuner, men det finns forskning som visar att det finns tydliga samband mellan resurser och resultat. Det beror dock såklart på vad man använder resurserna till. Till exempel har klasstorlek betydelse, trots att det finns de som hävdar motsatsen.
Många lärare i landets skolor uppger att de inte kan ge eleverna de stödinsatser de har rätt till. Det visar två kommande rapporter från Lärarnas Riksförbund. Varför? En orsak är att det inte finns tillräckliga ekonomiska resurser; resurserna räcker helt enkelt inte för att ge alla elever det stöd de har behov av – och dessutom rätt till. Där skulle mer resurser utan tvivel göra skillnad och ge tydlig effekt.
Det behövs ett nationellt grepp för att komma tillrätta med detta, och det är just vad Skolkommissionen erbjuder i sin modell för skolans finansiering. En modell som regeringen verkar vilja följa. Från och med nästa år fördelar regeringen ett nytt statligt bidrag för att öka likvärdigheten mellan skolor och huvudmän. På sikt handlar det om sex miljarder kronor per år.
Som Skolkommissionens ordförande, pedagogikprofessor Jan-Eric Gustafsson, konstaterat har forskningen tydligt visat att alla elever, och särskilt utsatta elever, gagnas av mängd och kvalitet i undervisningen, vilket innebär att de bör ha erfarna, välmeriterade lärare. Vi ser tydliga tecken i dag att så inte är fallet; mer meriterade lärare söker sig till skolor med bättre förutsättningar. Mer resurser kan påverka löner och arbetsvillkor och på så sätt locka fler erfarna lärare till de mest utsatta skolorna. Kompensatoriska åtgärder är ett långsiktigt projekt och det krävs en medveten styrning för att få bästa effekt.
Så Dagens Samhälles granskning belyser trots allt något viktig: Det är hur och till vad som pengarna används som spelar roll. Och det bör stå klart för alla som engagerar sig i skolans styrning att resurser, rätt använda, gör en svag skola starkare.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
