Miljöpartiets rikskongress 2018 Hela debatten

Visa att MP tar normkritik och inkludering på allvar

Miljöpartiets partistyrelse har valt att nedprioritera funktionshinderspolitiken i sitt förslag till valmanifest. Det duger inte för ett parti som prioriterar social hållbarhet, skriver Tiemon Okojevoh, kongressombud Stockholms stad (MP). 

I helgen arrangerar Miljöpartiet kongress där man ska besluta vilken politik som partiet ska driva i valrörelsen och under nästa mandatperiod. Hundratals miljöpartister från hela landet samlas i Västerås för skarpa och konstruktiva diskussioner om alltifrån klimatpolitik till migration, skola och vård. 

Ett område som partistyrelsen dock valt att nedprioritera i sitt förslag till valmanifest är funktionshinderspolitiken. En intetsägande skrivning om LSS finns med i kapitlet om sjukvård och välfärd, men i övrigt lyser politiken för ett jämlikt samhälle oavsett funktionalitet med sin frånvaro.

Dock finns det ett medlemsyrkande om att partiet under nästa mandatperiod ska driva en minskning av särlösningar för personer med funktionshinder. Ett förslag som jag menar är kanske den enskilt viktigaste åtgärden om man ska främja inkludering i samhället för funktionsnedsatta.

Genom historien har personer med funktionsnedsättning ofta placerats och hänvisats till särskilda lösningar. Det kan gälla i skolan, på arbetsmarknaden, i föreningslivet och i många andra delar av samhället. Överallt ser vi bland annat speciella skolor, speciella fritidsgårdar och speciella arbetsplatser för personer med funktionsnedsättning. Ibland kan det finnas ett nödvändigt behov av särlösningar, men mest bidrar de till att sätta personer i utanförskap  utan möjlighet att delta i samhället på lika villkor.

Inte sällan existerar särlösningar där politiken har nedprioriterat tillgängliga lokaler, vilket har gjort att funktionsnedsatta istället tvingats hålla till i särskilda lokaler. Men traditionellt sett har särlösningarna mest funnits med anledning av vårt samhälles nedsättande värderingar om gruppen med normbrytande funktionalitet.

Det har alltid funnits ett stigma kring gruppen som gjort att samhället känt ett behov av att ”skydda” sig från dem samtidigt som funktionsnedsatta ska ”skyddas” från samhället. Många känner att de riskerar att utsättas för fördomar, diskriminering och mobbing om de vistas bland övrig befolkning. Men istället för att riva de normbarriärer som håller personer med och utan funktionsnedsättning isolerade från varandra har vi istället valt att skapa särlösningar som spär på segregationen ytterligare.

Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är fortfarande på skyhöga nivåer och den psykiska ohälsan inom gruppen är mer utbredd än i de flesta andra jämförbara grupper, enligt statistik från Folkhälsomyndigheten. En stor anledning till detta, menar jag, är det enorma utanförskap som många funktionsnedsatta lever i: ett utanförskap som i sin tur till stora delar kan förklaras av särlösningar.

Varför ska vi förvänta att människor ska arbeta och må som alla andra om de hela tiden separeras från övrig befolkning? En minskning av antalet särlösningar till förmån för mer tillgänglighet skulle troligtvis vara en effektiv åtgärd för att bryta utanförskapet inom gruppen.

Miljöpartiet har alltid varit ett parti som prioriterat social hållbarhet, så kommer också att göras i det kommande valmanifestet. Att lägga till en mening om att minska särlösningar för personer med funktionsnedsättningar skulle vara en tydlig signal om att partiet tar normkritik och inkludering av alla grupper i samhället på allvar, det om något kan vi kalla social hållbarhet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.