”Vinststopp nödvändigt för att lösa vårdkrisen”

Det finns två huvudproblem i vården. Det ena är att den inte får de resurser den behöver. Vi som personal slits ut och tjänar för litet. Vi riskerar att göra missar. Allt fler av oss slutar och får istället ersättas av inhyrd personal eller övertidstimmar – som ytterligare sliter på den kvarvarande personalen. Vården och vi som arbetar i den måste få de resurser vi behöver.

Det andra huvudproblemet är de styrsystem med inspiration från det privata näringslivet som påtvingats vården. System som gör ont värre. De påverkar både den offentliga och den privata vården negativt på bekostnad av de patienter som mest behöver vården. Det måste ändras och det kan inte vänta.

Styrsystemen pressar vården att ”räkna pinnar” och ställa lönsamma – snarare än riktiga – diagnoser. De gör vårt jobb allt mer fragmentiserat, splittrar upp helhetsansvaret för patienterna, ger lättbehandlade patienter och diagnoser företräde framför svårbehandlade. Och gör en redan pressad arbetssituation värre. Nya konsultmiljoner läggs på ”värdebaserad vård”, men det är bara att skjuta problemen framför sig. Med vinstdrivande bolag i vården kommer vinsten alltid först.

LÄS OCKSÅ REPLIKEN: Utan vinst försvinner privata vårdgivare

Marknadstänkandet och vinstintresset undergräver helt enkelt själva syftet med vården som det formuleras i hälso- och sjukvårdslagen: ”respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.”

Lagen om valfrihet innebär att vårdbolagen själva får välja var de ska etablera sig. Och så länge som de flesta av dem drivs med vinst som drivkraft så gör de det främst där befolkningsunderlaget är stort och folkhälsan god – och lönsamheten följaktligen hög.

Huvuddelen av alla nya privata vårdcentraler har, sedan LOV trädde i kraft, etablerats i storstadsregionerna. De som redan bodde nära en vårdcentral har nu fått två vårdcentraler inom en restid på fem minuter med bil. (Konkurrensverket 2014:2).

Men andra har istället fått längre till närmaste vårdcentral. Lagen om valfrihet är uppenbarligen inte till för dem. Riksrevisionen (2014:22) visar att befolkningen i 196 områden med sammanlagt 260 000 invånare istället har fått en försämrad geografisk tillgänglighet. Men framför allt så har resurserna till mycket större områden – där inkomsterna normalt är lägre och vårdbehovet större – omfördelats till privata bolag i mer välmående områden. Medan det offentliga – som till skillnad från de privata bolagen är skyldiga att ge alla vård – får fortsätta försöka ta hand om de sjukaste patienterna med mindre pengar än tidigare.

Vården har inte obegränsade resurser. Varken ekonomiska eller personella. Ska vi kunna erbjuda alla en effektiv och jämlik sjukvård måste vi som arbetar i den få ägna oss mer åt vård, och mindre åt ekonomi. Vi måste få de resurser vi behöver. Och de resurserna måste gå till de patienter som behöver dem mest, inte till de bolag som har de friskaste kunderna. En förutsättning för det är att medicinska bedömningar och folkhälsa – inte vinstintresset – blir det som styr den svenska sjukvården.

Undertecknare:

Monika Djurner, sjuksköterska

Emma Färnström, barnsköterska

Ramses Blixt, undersköterska

Marie Pantzar, enhetschef äldreomsorg

Charlotta Dickman, IVA-sjuksköterska

Emma Ed, undersköterska

Karin Engerö, sjuksköterska

Eleonora Grönberg, undersköterska

Leslie Raie, sjuksköterska

Sussi Wensmark, undersköterska

Kirsten Eklund, sjuksköterska

Ann-Louise Levau, undersköterska

Eva Lenander, IVA-sjuksköterska

Caroline Månsson, undersköterska

Martin Jarl, anestesisjuksköterska

Alvaro Fraygola, röntgensjuksköterska

Anne Gräsbäck, läkare

Gabriele Goldhammer, sjuksköterska

Åsa Lindehag, undersköterska

Elaine Marklund, undersköterska

Kristina Jonsson, sjuksköterska

Tommy Lundholm, sjuksköterska

Ingrid Broms, sjuksköterska

Theo Bodin, läkare, ledamot (V) landstingsfullmäktige, Stockholms läns landsting

Päivi Vilkkavaara, anestisisjuksköterska

Marianne Stathin, specialistundersköterska

Yvonne Ericsson, undersköterska

Kurt Myrland, specialistundersköterska

Martha Nelson, sjuksköterska

Martina Berglund, sjuksköterska

Maria Svensson, Karhusaari, sjuksköterska

Anki Hansson, sjuksköterska

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.