Debatt
Vinster i välfärden
31 oktober 2016 kl 09:50

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Vinstbegränsning svensk motsvarighet till Brexit”

Såväl civilminister Ardalan Shekarabi som välfärdsutredaren Ilmar Reepalu överdriver lönsamheten i välfärdssektorn något enormt. Som företagare i branschen förbryllar det mig. Vad är det för fantastiska affärer jag gått miste om? undrar Ruth Berglund, legitimerad sjuksköterska och vd för Strukturrutan.

Det här är en opinionstext

Ruth Berglund
legitimerad sjuksköterska, grundare och vd för Strukturrutan AB

”Om någon av mina studenter skrivit detta som en vetenskaplig uppsats hade den inte blivit godkänd” kommenterar Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, regeringens utredning om vinstbegränsningar för välfärdsföretag. ”Det är svårbegripligt och grundat på diskutabla beräkningar”, forsätter han.

Dessvärre är det inte nog inte själva utredningen man ska läsa för att förstå Socialdemokraternas linje i vinstfrågan, utan regeringens opinionssiffror. För visst måste det vara för att vinna allmänhetens gunst som Socialdemokraterna – den färglösa, men sakliga, pragmatismens parti – i denna fråga valt att hemfalla åt populism och billigt publikfrieri?

Lönsamheten i välfärdssektorn överdrivs något enormt. Ilmar Reepalu, som leder välfärdsutredningen, talar om vinster i välfärdssektorn på 40-50 procent. Som företagare i branschen är dessa lönsamhetsnivåer förbryllande nyheter för mig. Vad är det för fantastiska affärer jag gått miste om? I själva verket ger Reepalu förstås en mycket skev bild av verkligheten. Lönsamheten i branschen är cirka tio procent. 

Civilminister Ardalan Shekarabi försvarar förslaget om vinstbegränsningar med att välfärdsbranschen gjort ”övervinster” på 15 miljarder kronor. Den ouppmärksamme väljaren får intrycket att summor motsvarande halva biståndet försnillas av giriga kapitalister. I själva verket handlar det om drygt 1,5 miljarder per år, enligt regeringens egen utredning. Shekarabi glömmer att nämna att han multiplicerar siffran med nio år.

Inte heller förklarar Shekarabi vad som gör dessa vinster till just ”övervinster”. Begreppet är påhittat av regeringens expert, företagsekonomen Joachim Landström. Också livsmedelshandeln gör stora ”övervinster” enligt honom. Vill regeringen vinstreglera den branschen också? Hur blir det med alla andra branscher som säljer produkter och tjänster till stat, kommun och landsting? Ska byggbranschen vinstregleras? Förlagsbranschen? IT-branschen? Så här tunn is har socialdemokratin inte beträtt sedan löntagarfondsstriden på 80-talet. 

Reepalus linje är att inga företag inom välfärdssektorn ska få ha en lönsamhetsnivå som är högre än ”normalt”. Företag som har en högre lönsamhet måste försämra lönsamheten, eller lägga ner. Det är förstås ett recept för att jaga driftiga entreprenörer från välfärdssektorn, och locka till sig ineffektiva, illa skötta bolag. Landström är medveten om det, och varnar själv för att vinstregleringen skulle tvinga stora välfärdsbolag i konkurrs.

Han är själv kritisk till förslaget och påpekar att företag måste få kunna göra vinst på värdeskapande investeringar, inte bara på insatt kapital.

Det är viktigt att minnas vad som står på spel. Valfriheten är ett uppskattat inslag i den svenska välfärdsmodellen. De privata utförarna presterar lika bra eller bättre kvalitetsmässigt på nästan alla områden inom välfärden, trots att de får samma eller lägre ersättning som de offentliga utförarna. Allt detta riskerar att gå om intet om Reepalu-modellen blir verklighet. 

Vi står helt enkelt inför en svensk motsvarighet till Brexit. För att tillfredsställa en folklig opinion driver regeringen en linje vars konsekvenser är närmast oöverskådliga.

Nog har vi utmaningar på välfärdsområdet, men att företag är lönsamma är inte ett av dem. I somras pekade tankesmedjan ECEPR på de mycket stora underskott stora delar av den offentligt drivna välfärden dras med. Bara de stora sjukhusen gick 3,2 miljarder back mellan 2012-2014.

Regeringen borde ägna mindre energi åt ickeproblem, som vinster, och försöka göra något åt verkliga problem, som förluster. Det skulle kanske inte vinna dem några kortsiktiga opinionssegrar. Men väl – på sikt – allmänhetens förtroende. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 31 oktober 2016 kl 09:50
Uppdaterad: 31 oktober 2016 kl 09:57

Skribent

Ruth Berglund
legitimerad sjuksköterska, grundare och vd för Strukturrutan AB