Skollag

Vill Skolinspektionen att små skolor ska gå i konkurs?

Skolinspektionen förstår sig inte på verkligheten för små skolor, utan förväntar sig att de ska ha samma kapacitet som skolor med 500 elever. Det är omöjligt för en skola med enbart ett 30-tal elever. Om alla krav från skolmyndigheterna tillgodoses skulle skolan naturligtvis gå i konkurs, skriver Kjell Blomster, rektor för Sverigefinska skolan i Kista. 

Jag läste Lotta Holmströms artikel om hur de små skolorna i landet har gått från 800 till 500 stycken på sex år (Dagens Samhälle 17/2019). Av artikeln framgår att antalet mindre skolor har minskat stadigt under många år samt att ett skäl till denna utveckling är den mängd regler och krav som finns i skollagen och som förstås påverkar möjligheten att vara samhällsekonomiskt kostnadseffektiv. 

Till bilden vill jag lägga följande. Jag jobbar nu som rektor på en liten skola i Kista som har 36 elever från årskurs F-5. Vi har för något år sedan haft inspektion som medförde ganska många formella och juridiska anmärkningar. Utgångspunkten för Skolinspektionen är att man genomför en inspektion som är likvärdig med en skola som har 500 elever. Således kräver man förutom alla dokument, som i och för sig är lätta att ta fram, en bemanning och verksamhet som motsvarar de krav man har i en stor skola där elevernas anonymitet inte är ovanlig. 

Skolan skall således bemannas med psykolog, skolsköterska, kurator och sist nu tillkommande syofunktionär. Rektor måste gå rektorsutbildning och är frånvarande från skolan hälften av sin tid. Till detta kommer att man måste ha speciallärare samt ett fullt utbyggt bibliotek. Regelbundet återkommande elevvårdskonferenser är också ett krav. Därtill måste man skriva åtgärdsprogram. Skriver man inget åtgärdsprogram måste man i stället motivera varför man i förekommande fall inte skriver åtgärdsprogrammet. 

Om alla krav från skolmyndigheterna tillgodoses går skolan naturligtvis i konkurs, vilket myndigheterna såklart inser. Det är ju bra för Skolinspektionen som får en fjäder i inspektörshatten. Men det är inte särskilt bra för barnen.

När Skolinspektionen möter skolan är det två kulturer som krockar. Skolinspektörerna är ofta jurister och tror att om man sköter en skola juridiskt korrekt så blir det en bra skola. I skolan jobbar vi med en verklighet där vi möter elever, föräldrar, lärare och annan personal och skall få allt att fungera. Till råga på allt måste vi klara oss ekonomiskt, vilket juristerna på Skolinspektionen aldrig behöver tänka på. Alla som arbetar i skolan måste på något sätt fungera tillsammans. Det betyder jämkningar och hänsyn som måste tas till alla som arbetar i skolan. Vi måste också ständigt ta itu med problem som uppkommer i skolan, viket är naturligt när många människor möts på en arbetsplats.  Jag tvingas konstatera att skolan och Skolinspektionen jobbar på olika planhalvor och att det ofta är svårt att mötas och föra en framgångsrik pedagogisk dialog.

I en liten skola är inte elever anonyma. Kontakten med föräldrar är vanligt förekommande utan formella ritualer. Elevvårdskonferenser behövs undantagsvis, men knappast varje vecka. Lärarna undervisar eleverna i små grupper. Undervisningsresultaten är bra. Integration är inget problem utan fungerar på ett naturligt sätt. Det finns ett föräldraengagemang och inslag av ideellt arbete. Allt fungerar naturligt utan större ritualer. Eleverna trivs och mår bra i skolan. Blir det något trassel tar man itu med det omedelbart.

Således är den lilla skolan en sörgårdsidyll som gör att människor flyttar till landet och som vitaliserar hela samhället. Det är dessa skolor som staten och kommunerna vill lägga ned.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.