Tobak

Vidga vyerna i tobaksdebatten!

Talet om att tobaksindustrin värnar om folkhälsan ekar tomt. Tobaksindustrin och dess ägare älskar inte rökare eller snusare eller e-cigarettrökare eller hälsa – de älskar pengar, skriver Göran Boëthius och Margaretha Haglund från tankesmedjan Tobaksfakta.

Replik. Patrik Strömer fortsätter, på snustillverkarnas uppdrag, sin idoga kamp för en fortsatt och ökad försäljning av nikotin och beroende. Det är just nikotinberoendet – en ”omprogrammering” i hjärnan – som tobaksindustrin lever på, annars får man ju inga långvariga kunder. Inte minst viktigt är att skapa beroendet tidigt genom smaktillsatser som lockar barn och unga.

Men kanske svårast av allt att svälja för en svensk industri: att EU faktiskt inte vill ha vår nationalprodukt.  

Talet om att tobaksindustrin värnar om folkhälsan ekar tomt. Tobaksindustrin och dess ägare älskar inte rökare eller snusare eller e-cigarettrökare eller hälsa – de älskar pengar. Deras enorma inkomster ger dem makt att fortsätta utveckla och marknadsföra beroendeskapande produkter. Alltid ett steg före samhällets ansvariga.

Men världssamfundet har vaknat och tagit upp kampen. WHO:s tobakskonvention, som hittills ratificerats av 182 länder, har en bredare omfattning och syn på behoven än den som företräds av snustillverkare. Fyra aspekter bör gagna den aktuella debatten, både för snustillverkarna och för regeringen:

i) Konventionen omfattar alla tobaksprodukter, inte bara de som går att röka. Snus utgör för WHO inte något ”fin-nikotin” jämfört med traditionella cigaretters ”ful-nikotin”. Allt nikotin ger ett beroende – även om olika produkter kan ha olika effekter på hälsan.   

ii) Konventionen innehåller alla de åtgärder som, sammantaget, visat sig varaktigt kunna minska bruket av tobaksprodukter. Några exempel är: återkommande skattehöjningar, ökande reglering av olika former av marknadsföring, förbud mot smaktillsatser, utökade rök- och tobaksfria miljöer. Införandet av dessa åtgärder är viktigare för folkhälsan än att genom aggressiv marknadsföring av gamla och nya nikotinprodukter hålla befolkningen i ett ofta livslångt nikotinberoende.

iii) En av konventionens grundprinciper är att tobaksindustrin och dess allierade ska hållas borta när länder diskuterar och beslutar om sin folkhälsopolitik. Tyvärr är regering, många riksdagsledamöter och Folkhälsomyndigheten ännu otillräckligt bekanta med denna princip.

iv) Världssamfundets mer generella uppvaknande vad gäller en uthållig global utveckling visar tobakens betydande negativa inverkan i strävan att nå huvuddelen av målen i FN:s Agenda 2030. För barnarbetare i utsatta odlarländer torde det också vara egalt om den ohälsosamma hanteringen av tobaksbladen leder till tillverkning av cigaretter eller snus. Allt fler investerare ser också placeringar i tobaksindustrin som en långsiktigt ökad risk.

Snuslobbyn har haft framgång. Genom sina argument har man lyckats skapa förvirring på grund av att politiken under 13 år inte gjort sin läxa – att ta till sig och tillämpa den ramkonvention som Sverige år 2005 åtog sig att följa. Men en ny regering och riksdag har en ny chans.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.