Debatt
Kommunsammanslagning
19 mars 2020 kl 04:55

”Vidga perspektiven och tänk nytt i kommunfrågan”

Det är hög tid att påbörja diskussionen om en rationell och ändamålsenlig kommunindelning utifrån dagens och framtidens förutsättningar, skriver Sverker Lindblad, tidigare huvudsekreterare i kommunutredningen.

Det här är en opinionstext

Sverker Lindblad
tidigare huvudsekreterare i kommunutredningen

Som tidigare huvudsekreterare i den parlamentariskt sammansatta kommunutredningen har jag med stort intresse följt debatten om kommunernas framtid. En fråga som särskilt engagerar är föga överraskande om kommunsammanläggningar är gynnsamt för att stärka kommunernas kapacitet. Min upplevelse är dock att denna möjlighet ofta bemöts med förutfattade meningar och alltför stor skepsis. Efter tre års arbete med kommunutredningen är det min fasta övertygelse att alla möjligheter att stärka kommunerna måste övervägas.

Under 1900-talet genomfördes flera reformer då kommunindelningen anpassades efter samhällets förändring. Men det är nu nästan 50 år sedan senaste kommunreformen 1971–1974, då antalet kommuner minskade från cirka 1 000 till 277 för att därefter genom ett antal delningar öka till 290. Inte är det väl så att man då, en gång för alla, kom fram till den optimala indelningen? Detta trots en snabb samhällsomvandling med vidgade funktionella regioner och allt större ansvar och utmaningar för kommunerna. Jag menar att det är hög tid att åtminstone påbörja diskussionen om en rationell och ändamålsenlig kommunindelning utifrån dagens och framtidens förutsättningar.

Flera debattörer är skeptiska till sammanläggningstanken, framför allt utifrån argumenten att större kommuner försvagar den lokala demokratin och att forskningen inte har kunnat påvisa några större kostnadsbesparingar eller effektivitetsvinster till följd av sammanläggningar.

Det hävdas ofta att små kommuner är bra för demokratin då de skapar större tillgänglighet och närhet till de lokala politikerna. Mot detta argument kan dock tre betydande invändningar ställas: För det första börjar det i dag bli påtagligt svårt att hitta personer som vill ta politiska uppdrag i många kommuner. För det andra börjar kapaciteten bli så svag i många kommuner att man har svårt att klara driften av vissa verksamheter med fullgod kvalitet. För det tredje blir den politiska mångfalden ofta lidande i mindre kommuner. Frågan är vad en lokal demokrati är värd som har svårt med både politisk representation och leverans av service och välfärd?

Också argumenten om att kommunsammanläggningar inte skulle befrämja effektivitet och kvalitet i de sammanslagna kommunerna förtjänar att bemötas. Även om de kommunala kostnaderna inte påtagligt minskar vid en sammanläggning, visar kommunutredningens analyser att kritisk massa och en viss befolkningsstorlek är av stor betydelse för en kommuns ekonomiska och kompetensmässiga robusthet, vilket innebär minskad sårbarhet. Investeringsförmågan och utvecklingskapaciteten ökar också. Den kommunala självstyrelsen stärks, vilket inte är fallet vid ökad kommunsamverkan då den tvärtom försvagas.

Det bör särskilt betonas att dagens problem i många kommuner bara är början på demografiskt drivna och långsiktigt tilltagande utmaningar i form av svagare ekonomi och kompetensbrist. Det som särskilt stör mig i dagens kommundebatt är därför den stora diskrepansen mellan utmaningarnas allvar och de lösningsförslag som lanseras. Samverkan, digitalisering och mer stöd från staten har sina begränsningar och kommer inte att räcka. Stannar vi där känns det som vi bara lappar och lagar på ett system som inte är i samklang med det samhälle vi lever i. Därför är det hög tid att vidga perspektiven och tänka nytt i kommunfrågan.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 19 mars 2020 kl 04:55
Uppdaterad: 19 mars 2020 kl 04:52

Skribent

Sverker Lindblad
tidigare huvudsekreterare i kommunutredningen