Diskriminering

Vi vill ha mer än allmän välvilja, Fridolin!

Skolkommissionens förslag saknar ett funktionsrättsperspektiv, skriver Lars Ohly, ordförande Funktionsrätt Sverige i ett svar till utbildningsministern. 

Gustav Fridolin skriver (DS 22/2) att utvecklingen i skolan har vänt, att fler elever lär sig mer och blir behöriga till gymnasieskolan. De brister han ändå ser förklaras med ojämlikhet och social segregation. Vi menar att ministern i sin trubbiga analys osynliggör en hel elevgrupp – elever med funktionsnedsättningar.

Parallellt med denna debatt pågår en annan, som Fridolin kanske missat. Studier (ex Gillberg, Fernell et al) och undersökningar visar att många av de elever som inte klarar kunskapsmålen, som har problematisk frånvaro och går ut med ofullständiga betyg har en funktionsnedsättning. Att denna grupp är överrepresenterad sägs bland annat bero på att den läroplan som infördes 2011 innehåller kunskapskrav som inte är anpassade till elever med exempelvis kognitiva och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. 

Läs också

Ett annat skäl är att dagens skola inte klarar av att erbjuda alla elever en fungerande lärmiljö. De som är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd får det inte tillräckligt snabbt, får fel stöd eller i för liten omfattning.

Denna bild delas av professionen. I en undersökning bland Lärarnas Riksförbunds medlemmar som arbetar på högstadiet kände hela 83 procent av lärarna till minst en elev som är i behov av särskilt stöd utan att få det.

Fridolin vill lösa kvarvarande brister i skolan med att genomföra Skolkommissionens förslag i fyra punkter. I sammanhanget vill vi påpeka att kommissionens förslag i stort saknar ett funktionsrättsperspektiv. Elever med funktionsnedsättning reduceras till föremål för särskilt stöd och extra anpassningar. Det är därför föga förvånande att Fridolins förslag inte heller berör elever med funktionsnedsättning. Istället får vi välvilja i allmänna ordalag.

När utbildningsministern föreslår att ”Kommuner och fristående skolhuvudmän” aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning, undrar vi om allsidig också innefattar exempelvis elever med funktionsnedsättning eller endast som Fridolin antyder utifrån föräldrarnas yrkesbakgrund? I detta sammanhang är perspektivet på intersektionalitet dessutom nödvändigt. En redan utmanande situation blir ännu tuffare för den som också har en funktionsnedsättning.

Under det förslag som handlar om ”Insatser för minskad frånvaro”, saknar vi ett förslag. Vad menas till exempel med ”Frånvaro som riskerar påverka kunskaperna är allvarliga varningssignaler som måste fångas upp tidigt”. Vem är emot? I kommissionens förslag återfinns rutiner och strukturer för att fånga upp frånvaro hos elever, men utredningen saknar resonemang kring möjliga bakomliggande orsaker till problematisk frånvaro.

Flera rapporter visar att frånvaron ofta är ofrivillig och grundar sig på brister i skolan. Ett exempel är Demoskops undersökning (2016) på barn med autism eller Aspergers syndrom, som visar att 51 procent har frånvaro av andra skäl än sjukdomsfrånvaro eller annan beviljad ledighet.

Funktionsrätt Sverige har länge drivit frågan om en skola för alla - en skola som omfamnar den mångfald och variation som finns bland elever, genom att erbjuda en fysiskt, socialt och pedagogiskt tillgänglig lärmiljö och tidigt uppmärksammar behov för att ge adekvat stöd där det behövs.

Vi ser nu fram emot nya fördjupade förslag från Gustav Fridolin. Förslag som har ett funktionsrättsperspektiv, vars analys inkluderar alla elever och som utgår ifrån ett mål om en skola för alla barn i enlighet med FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.