Vi svartmålar inte – vi försöker förstå FHM

Det var framförallt tre saker jag ville lyfta med min debattartikel.

• Att den svenska strategin inte verkat följa WHO:s rekommendationer och att Folkhälsomyndighetens representanter resonerat på ett ologiskt, otydligt och inkonsekvent sätt. 
• Att de som ifrågasätter strategin och påtalar bristerna i resonemanget blir tillsagda att vara tysta, när de i stället borde bli lyssnade på.
• Att Sveriges regering borde införa striktare åtgärder (som fysisk distans), och ha tillit till att medborgare har förmåga att rätta sig efter detta. 

I sin replik försvarar Marcus Åhlin, läkare i Region Stockholm, Folkhälsomyndigheten. Han förklarar att även om det inte går att fastställa det exakta antalet smittade är det möjligt att få en uppfattning om spridningsförloppet genom andra parametrar än omfattande testning. Att inte jag och andra förstått det menar han beror på bristfällig kunskap om hur myndigheten fungerar.

À la bonne heure, det köper jag. Men inte påståendet att vi ”inte ens bemödat” oss med att sätta oss in i myndighetens arbete, utan i stället ägnar oss åt svartmålning. Det stämmer inte. Vi har verkligen försökt förstå strategin och upptäckt att den verkar ha brister. Och om det är så som Åhlin hävdar, att myndighetsarbetet inte har några brister, utan det bara kommunicerats bristfälligt, så är det väl inte vi som ska ha en åthutning? 

Det är skarpt läge nu, så låt oss lämna de skarpa tungorna därhän – och i stället vässa strategier och samarbeten. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.