Debatt
Extremism
22 maj 2015 kl 16:16

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Vi ska inte ge jobb och bostäder till IS-krigare

Att lämna människor som deltagit i strid och begått brott vind för våg i samhället är både farligt och oansvarigt. Och självklart ska kraftfulla rättsliga åtgärder vidtas för att lagföra människor som begår fruktansvärda brott i andra länder, skriver socialborgarrådet Eva Larsson (MP) i Stockholm i ett svar på kritiken mot stadens strategi mot våldsbejakande extremism.

Det här är en opinionstext

Ewa Larsson
socialborgarråd (MP) i Stockholm

I januari bad jag socialförvaltningen i Stockholm att ta fram en strategi mot radikalisering och våldsbejakande extremism. Syftet med strategin är att bygga upp kompetens kring dessa frågor. Åtgärderna adresserar både våldsbejakande extremistiska autonoma miljöer såväl som den våldsbejakande högerextremistiska miljön och den våldsbejakande islamistiska extremistiska miljön. En samordnare som ska ansvara för arbetet håller på att rekryteras.

Strategin har blivit kritiserad för att den inte tar upp vilka rättsliga konsekvenser våldsbejakande extremistiska handlingar ska få för de som begår dem. Som svar kan jag säga att det är självklart att starka rättsliga åtgärder måste till för att bemöta och lagföra människor som begår fruktansvärda brott även i andra länder. Samhället får aldrig signalera att folkrättsliga vidriga handlingar inte ska bestraffas. Här krävs tydlighet från hela samhället. 

Men vi i Stockholms stad har också ett ansvar både gentemot stockholmarna och gentemot de människor som utsätts för exempelvis IS terror. I det ansvaret ingår att i största möjliga mån förhindra att människor ansluter sig till våldsbejakande extremism. Att förhindra att stockholmare åker till andra länder för att begå folkmord. Att förhindra dem från att åka igen och stoppa dem från att locka med andra in i våldsbejakande extremism.

Vi behöver också utveckla fler strategier så att de som vill lämna våldsbejakande extremism får hjälp att göra det. I ovan beskrivda arbete är polisen och säkerhetspolisen självklara samarbetsparters, men sociala myndigheter kan inte bara se på när människor rekryteras till terrororganisationer.

Vi behöver arbeta med såväl förebyggande insatser som åtgärder i efterperspektivet, något som jag också vet efterfrågas av polisen. Förebyggande arbete, samordning, insatser som riktas till avhoppare och stöd till anhöriga – alla dessa åtgärder syftar till att färre ska dras in i våldsbejakande miljöer så att stockholmarna och demokratin kan skyddas. 

Ingenstans i strategin föreslås att ”ge jobb och bostad till IS-krigare” eller nazister. Att arbeta preventivt och med stöd efter avtjänat straff är ingenting nytt i Sverige. Varje människa som lämnar en kriminell eller våldsbejakande miljö, eller som aldrig dras in i en sådan miljö, är en vinst för samhället.

Vår strategi är början på lokalt socialt ansvar där kunskapsbyggande och samarbete är nyckelord och Stockholms fjorton stadsdelar är centrala aktörer. Kunskap kommer att inhämtas både från civilsamhället och från exempelvis Århus i Danmark som visat på mycket goda resultat i att förhindra extremistiskt islamistiska våldsbejakande personer både från att resa och att delta i våldshandlingar, liksom att inkludera återvändare i samhället.

Jag ser också fram emot att nordiska huvudstäder kan inleda ett samarbete för att stoppa en mycket farlig samhällsutveckling. Att lämna människor som deltagit i strid och begått brott vind för våg i samhället är både farligt och oansvarigt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 22 maj 2015 kl 16:16
Uppdaterad: 22 maj 2015 kl 16:22

Skribent

Ewa Larsson
socialborgarråd (MP) i Stockholm