Debatt
Personlig assistans
16 mars 2020 kl 13:31

Vi måste kunna trygga tillvaron för assistansberoende

Reglerna om registerkontroll för personliga assistenter innehåller så stora luckor att seriösa assistansanordnare i dag tvingas vidta egna åtgärder och kontroller för att säkerställa personalens lämplighet. Det skriver Tom Schultz-Eklund, Förvaltningsjuristerna.

Det här är en opinionstext

Tom Schultz-Eklund
 Förvaltningsjuristerna

Personlig assistans är i sin definition en mycket integritetsnära insats där de personliga assistenterna ges tillgång till det som vi normalt sett anser vara privat. Assistenten tillgodoser ofta den enskildes mest grundläggande och personliga behov och assistansen utförs i stor utsträckning i den enskildes hem med insyn i, och tillgång till den enskildes privata förehavanden, familj och medicinska situation.

Arbetet som assistent är även ofta ett ensamarbete, såtillvida att assistenten arbetar ensam med den enskilde. Därtill kommer att de personer som erhåller assistans ofta är en mycket utsatt och försvarslös grupp. Som ovan konstaterats ligger det i assistansens natur att assistenterna kommer mycket nära den assistansberättigade och att arbetet utförs i den mest privata sfären. Dessa omständigheter kan därför svårligen påverkas. Det som däremot kan påverkas är vem eller vilka som tillåts utföra detta ansvarskrävande arbete.

Av lag och förordning framgår att den som enligt LSS bedriver verksamhet som omfattar stöd- och serviceinsatser åt barn med funktionshinder, inte får anställa någon för sådana insatser utan att först kontrollera registerutdrag. Dessa utdrag ska innehålla uppgifter om domar, beslut eller strafförelägganden där påföljd har dömts ut eller åtalsunderlåtelse meddelats för brott mot 3 kap. 1, 2 och 6 §§, 4 kap. 1 §, 6 kap., 8 kap. 6 § och 16 kap. 10 a § brottsbalken. Det vill säga, mord, dråp, grov misshandel, människorov, samtliga sexualbrott, grovt rån eller barnpornografibrott.[1]

Värt att notera är att det föreskrivna registerutdraget inte kommer att utvisa om den tilltänkte assistenten dömts för misshandel eller rån av normalgraden. Gällande misshandel och rån kan det således konstateras att en arbetsgivare endast informeras om brott där gärningen varit livsfarlig eller där gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Frågan man bör ställa sig är om den i dag fastställda avgränsningen även motsvarar en rimlig gräns för den säkerhetskontroll och lämplighetsprövning som genomförs inför en anställning som personlig assistent? Några exempel på hur dagens reglering kan slå fel belyser situationen. En arbetsgivare får genom dagens registerutdrag inte information om en rånare som endast använt sin kniv för att hota med, utan att använda den för att orsaka skada. Vidare får en arbetsgivare inte information om att en person dömts för tio fall av bedrägeri och grov ekonomisk brottslighet, trots att den tilltänkta assistenten ska bistå den enskilde i dennes ekonomiska förehavanden. Som ett sista exempel kan nämnas att en arbetsgivare inte heller får information om att en assistent dömts för narkotikabrott, oavsett allvarlighetsgrad, trots att den tilltänkta assistenten ska hantera narkotikaklassad medicin dagligen.

Dessvärre finns ett flertal av dessa exempel i verkligheten. Denna frågeställning är således inte endast avsedd att skapa akademisk eller politisk debatt, utan utgör en akut fråga om säkerhet och trygghet för de mest utsatta i samhället.

För en arbetsgivare och tillika assistansanordnare, som ytterst bär ansvaret för att den assistans som utförs är trygg och säker, är detta minst sagt problematiskt. Assistansanordnare bör kunna förlita sig på att det registerutdrag som begärs ger tillräcklig information för att kunna fatta välgrundade beslut som säkerställer säkerheten för den enskilde assistansberättigades och dennes familj. Så är idag inte fallet. Reglerna om registerkontroll innehåller så stora luckor att seriösa assistansanordnare i dag tvingas vidta egna åtgärder och kontroller för att säkerställa personalens lämplighet. Regelverket bör därför ses över eller tas bort.


[1] Lag (1998:620) om belastningsregister och lag (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.