Debatt
Förintelsen
26 januari 2018 kl 05:00

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Vi måste bli bättre på att berätta om Förintelsen

I dag vittnar lärare om att de ibland måste dra hela Förintelsens händelselopp under en lektion. På en timme ska alltså Förintelsen avhandlas. Det säger sig självt att detta knappast räcker för god undervisning, förståelse, frågor och reflektion. Inför Förintelsens minnesdag den 27 januari måste konstateras att skolelevers kunskaper kring Förintelsen måste bli bättre och grundligare. Frågan är viktigare än på länge då antisemitismen ökar och vädrar morgonluft i Sverige, skriver riksdagsledamoten Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

 

Det här är en opinionstext

Ann-Charlotte Hammar Johnsson
riksdagsledamot (M) för västra Skåne

För att öka skolelevers kunskaper kring Förintelsen presenterades för tjugo år sedan informationsskriften ”…om detta må ni berätta…” av Levande Historia på regeringen Perssons uppdrag. Två år senare genomfördes Förintelsekonferensen i Stockholm, vilken mynnade ut i Stockholmsdeklarationen som slog fast att vi aldrig får glömma Förintelsen och att utbildningen till skolelever om Förintelsen måste förbättras. Men inför Förintelsens stundande minnesdag, den 27 januari, måste dessvärre konstateras att antisemitismen åter ökar och vädrar morgonluft i Sverige.

Judiska föreningen i Umeå valde förra våren att lägga ner sin verksamhet på grund av hot och trakasserier. I Malmö demonstrerade ilskna människor innan nyår med uppmaningen att skjuta judar. I Göteborg attackerades synagogan med brandbomber som tvingade judiska ungdomar att ta skydd i källaren. Kort därefter attackerades även judiska kapellet i Malmö. Har historien inte lärt oss någonting – vi som lever i ett öppet, demokratiskt och tolerant land?

Skolans ansvar är att förmedla demokratiska värden om alla individers lika värde, frihet, jämställdhet och människolivets okränkbarhet. Levande Historias toleransundersökning bland skolelever visade dock 1997 att endast 71 procent var ”helt säkra på att Förintelsen ägt rum”. Några år senare hade denna siffra sjunkit till 67 procent. Sedan 1 juli 2011 är undervisning om Förintelsen därför även obligatorisk för elever i årskurs nio och på gymnasiet. Men trots detta brister det.

Levande Historias lärarenkät 2007 visade exempelvis stora brister i lärares utbildning kring hur man undervisar om Förintelsen – 40 procent av de svarande lärarna menade att de under sin grundutbildning inte fått några kunskaper kring Förintelsen och av 5 000 lärare kunde bara två ge fullkomligt korrekta svar på kunskapstestet om händelseförloppet. Alliansregeringens lärarlyft som påbörjades i kölvattnet av detta var därför bland annat ett steg för att öka lärares kunskaper och fortbildning kring Förintelsen.

Vi som växte upp under 1970-talet fick via skolan i uppgift att läsa Anne Franks dagbok som en del av genomgången av 1900–talshistorien och andra världskriget. Filmer och dokumentärer från tiden där och då visades. Men i och med att Förintelsen i dag ska samsas med andra folkmord, krig och konflikter inom ramen för läroplanen vittnar emellertid lärare om att de ibland måste dra hela Förintelsens händelselopp under en lektion. På en timme ska alltså Förintelsen avhandlas. Det säger sig självt att detta knappast räcker för god undervisning, förståelse, frågor och reflektion. Den elev som inte kan vara med på lektionen missar all undervisning om Förintelsen och förlorar därmed delar av sammanhanget när undervisningen ska kopplas samman med andra världskriget och efterkrigstiden.

Demokratin är bräcklig och måste vinnas varje dag. Här har skolan en oerhört viktig uppgift som inte får avstanna utan måste hållas levande framåt. Bättre kunskaper i skolans undervisning genom temadagar, fortbildning av lärare, besök av överlevare från koncentrationsläger och samverkan mellan skola, kommun och myndigheter stärker berättelsen och kunskapen. Hur kunde det ske? Varför? Och hur stoppar vi hat, intolerans och våld? Det är frågor som vi måste kunna besvara åt våra barn och ungdomar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 26 januari 2018 kl 05:00
Uppdaterad: 26 januari 2018 kl 06:52

Skribent

Ann-Charlotte Hammar Johnsson
riksdagsledamot (M) för västra Skåne