Debatt
Sjukvård
3 oktober 2013 kl 11:30

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Vi måste använda mindre antibiotika i Sverige

Läkare, tandläkare och veterinärer oroas över att spridningen av resistenta bakterier fortsätter öka. Verkningslös antibiotika leder till stora svårigheter att behandla infektioner och begränsa smittspridning. Det är ett allvarligt hot som kräver åtgärder över professionella sektorer och nationsgränser.

Det här är en opinionstext

Antibiotika har gett oss en grundläggande förutsättning att bedriva modern och avancerad vård. Nu måste vi lära oss att hantera denna oskattbara upptäckt med större varsamhet, uppmärksamhet och kunskap. 2009 antog det europeiska läkarförbundet CPME en resolution vars slutsats var att vi i kampen mot antibiotikaresistens behöver kraftfull forskning för att finna nya antibiotika, men också nya sätt att kombinera de som finns.

I år har CPME uppdaterat sin resolution i samarbete med de europeiska tandläkar- och veterinärförbunden. I resolutionen uppmanas nationerna att genomdriva satsningar för en bättre och hållbar antibiotikaanvändning. För problemen med antibiotikaresistens fortsätter att öka i världen.

Sverige är ett av de länder som har lägst förbrukning av antibiotika per människa och djur. Men även här tilltar riskerna att drabbas av multiresistenta bakteriestammar. För att minska utvecklingen av antibiotikaresistens är det därför nödvändigt att antibiotikaförbrukningen sjunker. Problematiskt är att förskrivningen kraftigt varierar. I storstadslänen skrivs det ut betydligt mer antibiotika till människor än i glesbygdslän. I Stockholm skrevs det exempelvis ut 410 recept per tusen invånare. I Västerbotten som hade lägst förskrivning var motsvarande siffra 290. Målet är att det ska ligga på 250 recept i landet som helhet.

Det finns betydande skillnader i antibiotikaanvändning också mellan länder. Den europeiska smittskyddsenheten ECDC har visat att användningen av antibiotika är mer än tre gånger så stor i länder med högst förbrukning gentemot de med lägst.

Även inom tandvården fluktuerar antibiotikaanvändningen på ett allvarligt sätt.  I Skåne, som toppar listan, fick 35 av tusen invånare mellan juli 2011 till juli 2012 en förpackning antibiotika utskriven av en tandläkare, i Stockholm nästan lika många. I Västerbotten skrevs endast 15 förpackningar ut per tusen invånare, enligt uppgifter från Smittskyddsinstitutet och Läkemedelsverket.

Inom veterinärmedicinen och djurhållningen i Sverige minskar antibiotikaanvändningen sedan närmare 20 år tillbaka. Från en förbrukning på drygt 20 ton 1996 räknar Jordbruksverket att den förra året minskat till 12 ton. För att minska djurens lidande ska de ges antibiotika när de är i behov av det, men det ska vara rätt dos av rätt sort. Sedan 2006 får antibiotika inte användas inom EU för att djuren ska växa bättre, däremot för att behandla bakteriesjukdomar. Försäljningen av antibiotika till djur varierar dock fortfarande stort mellan EU-länderna, Norge och Island. Enligt European Medicines Agency använder exempelvis Ungern 269 milligram antibiotika per kilo djur, Island bara 8 milligram. 

Av den totala antibiotikaförsäljningen inom EU 2010 var 90 procent avsedd för medicinering till grupper av djur, enligt Statens veterinärmedicinska anstalt. I Sverige var motsvarande siffra runt 10 procent. I många länder som exempelvis Danmark förskrivs mer antibiotika till djur än till människor. I länder med omfattande användning av antibiotika är multiresistenta bakterier inom köttproduktionen regel snarare än undantag.

En nyckelfråga är hur förskrivningen av antibiotika sker. En enkätundersökning i år av den europeiska läkarorganisationen CPME visar att i flera europeiska länder saknas nationella riktlinjer inom primärvården. I många länder används inte heller laboratorietester som komplement i diagnostiken av bakteriella infektioner vilket ökar risken för felaktig förskrivning. I alla europeiska länder har enbart läkare, tandläkare och veterinärer rätt att förskriva antibiotika. Det är av stor betydelse att förskrivningsrätten inte utvidgas till andra yrkesgrupper som ibland föreslagits. Inom djurhållningen är det exempelvis viktigt att det fortsatt krävs veterinärundersökning och individuell förskrivning. 

Läkare, tandläkare och veterinärer ska inte heller få sälja antibiotika. I Sverige är det inte tillåtet. Läkare i Schweiz och Österrike kan emellertid sälja antibiotika till sina patienter i samband med sjukbesök. I många länder som till exempel Tyskland utgör försäljning av läkemedel en betydande inkomstkälla för landets veterinärer. Det här är exempel på ekonomiska incitament som inte leder i rätt riktning.

Patienten och djurägarens rätt att fritt välja läkare, tandläkare och veterinär kan också leda till ökad risk för överförskrivning. De flesta inom professionerna värnar om goda relationer med sina patienter och djurägare. I samspelet och dialoger är det därför betydelsefullt att det finns kunskap och förståelse även hos allmänheten om vikten att följa riktlinjerna för en mer restriktiv antibiotikaanvändning. Kunskap om antibiotika, antibiotikaresistens och förebyggande av smittspridning behöver ytterligare betonas i tandläkarnas, läkarnas och veterinärernas grundutbildningar. Lika angeläget är det med regelbunden kompetensutveckling under hela yrkeslivet. 

Inom Europas öppna arbetsmarknad rör sig många läkare, tandläkare och veterinärer över nationsgränserna. De har sinsemellan olika kunskapsnivåer och terapitraditioner vad gäller antibiotika. Som ett led i en kvalitetssäkrad antibiotikaförskrivning över landet föreslår vi att det införs definierade krav på fortlöpande kompetensutveckling av varje läkare, tandläkare och veterinär. Kraven ska vara relevanta och möjliga att utvärdera. Det krävs ökad kompetens för minskad resistens.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.