För någon vecka sedan arrangerade gräsrotsrörelserna Förskoleupproret och Lärarupproret demonstrationer mot nedskärningar och höga effektiviseringskrav på förskola och skola. Fackförbunden stöttade och hjälpte till med praktiska saker men idén till demonstrationerna och det största engagemanget kom från utomfackliga rörelser.
Vi som skriver den här debattartikeln är alla ordförande för Lärarförbundet eller huvudskyddsombud i kommuner som redan skär ned på förskolan och skolan eller som står inför nedskärningar de kommande åren.
Vi är tacksamma för Förskoleupprorets och Lärarupprorets arbete med att uppmärksamma nedskärningarna. Vår förhoppning är att gräsrotsrörelserna och protesterna mot nedskärningar ska växa i omfattning. Samtidigt tror vi på fackligt arbete och på att använda fackens kraft för att tvinga politiker på olika nivåer att satsa på skolan i stället för att skära ned. Det är här vi förtroendevalda måste lägga fokuset i vårt fackliga arbete.
Vi kan tyvärr konstatera att det avtal (HÖK18) som i höstas skrevs mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och lärarförbunden inte följs. Avtalet innehåller skrivelser om gemensamt arbete för minskad arbetsbelastning och förbättrad arbetsmiljö. Det går inte att minska arbetsbelastningen samtidigt som stora nedskärningar görs i förskola och skola.
Kommunerna skär ned men förväntar sig samtidigt att fackförbunden ska ta en aktiv roll i diskussionen om förskolans och skolans kompetensförsörjning. De här diskussionerna har i stället kommit att handla om personalförsörjning där kommunerna försöker att hitta olika möjligheter att utöka lärares undervisningstid och göra lärargrupper till handledare över obehörig personal.
Läs också Debattartikeln
I HÖK18 står följande: “Allteftersom lagstiftning och förutsättningar för skolans verksamhet ändras har parterna ett ansvar för att utvärdera avtalets tillämpning med utgångspunkt i en god arbetsmiljö, arbetsbelastning och arbetstider”. De stora nedskärningarna innebär en sådan förändring av förutsättningarna för förskolans och skolans verksamhet.
Läs också Debattartikeln
Våra medlemmar går sönder på grund av att de har för mycket att göra på jobbet. Det nya läraravtalet fungerar inte och vi kan inte vänta med att agera. Arbetet måste rivstarta i alla delar, från kommunnivå ner till de enskilda förskolorna och skolorna. Arbetsbelastningen måste minskas nu. Såväl riks- som kommunpolitiker måste förstå att detta kräver resurser. Fackförbunden måste prioritera arbetet för att de satsas och att medlemmarnas hälsa och förutsättningar säkras.
Vi kräver att SKL och lärarförbunden omedelbart inleder förhandlingar om hur nedskärningar på förskola och skola påverkar avtalets förutsättningar att säkerställa en god arbetsmiljö och minskad arbetsbelastning. Annars är det dags att undersöka möjligheten att häva avtalet på grund av avtalsbrott från arbetsgivarens sida.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
