Debatt
Tillväxt
16 mars 2019 kl 05:25

Vi kan inte effektivisera oss ur klimatkrisen 

Evig ekonomisk tillväxt på en begränsad planet är inte möjlig, att flyga är inte en mänsklig rättighet och shoppingcentren är inte mänsklighetens enda gemensamma nämnare, skriver Miljöpartiets talesperson för biologisk mångfald, Rebecka Le Moine.

Det här är en opinionstext

Ibland hör man påståendet att ekologisk odling inte är moraliskt rätt, eftersom odling med kemikalier och konstgödsel ger mer mat per yta. Genom att vara mer effektiv per ytenhet kan fler magar mättas samtidigt som tillräckliga ytor natur kan skyddas, lyder resonemanget. På samma sätt har varje tidseffektivisering kunnat motiveras. Ju mer vi får uträttat tack vare teknologisk utveckling, desto mer tid kan vi spendera på saker som vi tycker om, till exempel rekreation, vila och personlig utveckling. År 1930 förutspådde nationalekonomen John Keynes att vi bara skulle behöva jobba 15 timmar i veckan tack vare all teknisk utveckling. Sedan dess har också den tekniska utvecklingen levererat. Kontorsarbetet har blivit 84 procent mer produktivt och jordbruket 46 procent mer produktivt sen 1970-talet.

Men tyvärr så återspeglas inte den här effektiviseringen på ett positivt vis. Det är snarare tvärtom, vi exploaterar mer natur, släpper ut mer koldioxid och har behållit 40-timmarsveckan i snart 50 år. Det har en logisk förklaring för ju högre värde en tidsenhet eller ytenhet får, desto mer ekonomiskt rationellt blir det att utnyttja maximalt timmar och hektar maximalt. Vem kan säga nej till att jobba en timme extra, om timmen är värd flera hundra kronor? Vem kan säga nej till att bruka ytterligare en hektar om det ger extra inkomst till nästan inget pris alls?

Detta kallas Jevons paradox. Paradoxen innebär att teknisk utveckling som ökar resurs- och energieffektivitet i samhället tenderar att medföra ökad, snarare än minskad, konsumtion av resursen ifråga. Det betyder att ju mer ekonomiskt värde vi får ut genom att gödsla, bespruta och genmodifiera en odling, desto svårare kommer det bli för oss att bevara naturen. Allt annat vore som att avstå från gratis vinst.

Historien visar att mänskligheten har haft problem med att säga nej till profit, även om det har skett på någon annans bekostnad och planetens välmående. Mot den bakgrunden är det tydligt vi kan bara effektivisera oss ur klimatkrisen om vi samtidigt avstår från att tjäna maximalt med pengar på befintliga system. Det handlar om att skydda skog istället för att bruka den, att släppa vatten förbi kraftverk istället för att göra el av allt, att låta oljan stanna i marken i stället för att pumpa upp den. Jevons paradox är ytterst ett moraliskt dilemma och ansvaret att säga nej till en ekonomisk möjlighet bör inte läggas på individens axlar. Det här är politikernas största ansvar och utmaning för kommande generationer.

Vi tacklar inte klimatet genom att ta fram energieffektivare lösningar och vi avlastar oss inte från arbete genom robotisering, om det inte finns en politisk vilja. Och den viljan borde finnas med tanke på den djupa klimatkris vi faktiskt befinner oss i. Vi måste snabbt anpassa våra liv efter planetens gränser och drastiskt minska våra utsläpp och övertramp på naturens ekosystem.

Och ja, det betyder att det rådande ekonomiska systemet och vårt levnadssätt kommer att påverkas. Vi måste börja hushålla med våra naturresurser. Evig ekonomisk tillväxt på en begränsad planet är inte möjlig, att flyga är inte en mänsklig rättighet och shoppingcentren är inte mänsklighetens enda gemensamma nämnare. I tider av stress och psykisk ohälsa måste vi våga ifrågasätta gamla sanningar. Jag är övertygad om att vi inte kommer att bli olyckligare om vi minskar vår materialism – tvärtom!

Det finns andra saker som gör oss mycket lyckligare, som relationer, trygghet, upplevelser och frihet. Och det är precis det som den gröna politiken handlar om. Vi vill bygga en hållbar framtid att längta efter, en framtid som på sikt gör människor lyckligare och planetens ekosystem starkare.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.