Vi kan aldrig tolerera vanvård av barn och unga

Sju psykologer med erfarenhet av att arbeta inom Statens institutionsstyrelse (SiS) skriver att vi svepande beskriver verksamheten där som vanvård. De håller inte med, eftersom en majoritet av ungdomarna känner sig trygga där enligt SiS egna uppföljningar. Det är bra att en majoritet av ungdomarna känner sig trygga, men det bekymrar oss att anställda inom SiS ser det som tillräckligt. 

Det är ingen ursäkt att inte alla barn på SiS behandlas illa. Det räcker att många barn på SiS utsätts för våld och kränkande behandling för att kräva en förändring. Vår kritik avfärdas som svepande, men vi är inte ensamma i att vara kritiska. Larmrapporterna har varit många genom åren och SiS egna utvärderingar, IVO och JO har bekräftat att tvångsåtgärder missanvänds.

År 2018 skärptes lagstiftningen kring användandet av tvångsåtgärder på SiS efter allvarlig kritik från Barnombudsmannen och från FN:s Barnrättskommitté. Ambitionen från regeringen var att isoleringen av barn skulle minska och på sikt upphöra. I stället har användningen av tvångsåtgärder ökat sedan 2018. 

De vittnesmål som barn nu kommer med liknar berättelserna från Vanvårdsutredningen, där vuxna vittnade om hur de behandlats illa i fosterhem och på institutioner under sin uppväxt. Ambitionen är stoppa vanvården nu, så  att det inte ska behövas en ny vanvårdsutredning. För att undvika det krävs att såväl ledning som anställda inser allvaret i att det finns barn på SiS-institutioner som behandlas illa. 

Enligt svensk lag (föräldrabalken) har barn  rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.  Trots det utsätts många barn för våld inom familjen. 

Samhället tar på sig ett stort ansvar när den dagliga vården av barn flyttas från föräldrar till institutioner. Barns rätt till en bra uppväxtmiljö förblir densamma när de placeras utanför hemmet, vilket innebär att kraven på de institutioner som tar över vården av barnen är lika höga som på föräldrar. Kanske borde de vara än högre. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.