Socialtjänsten

Vi har en socialpolitik i sönderfall

Alliansen överlät socialministerposten till det minsta och mest konservativa partiet, KD. I den nya S/MP-regeringen saknas posten helt. Samtidigt ser vi en socialpolitik i sönderfall. Den medvetna och djupt orättfärdiga diskrimineringen av EU-migranterna är bara det senaste i raden av exempel på hur den generella välfärden har övergivits. Återupprätta socialpolitiken, kräver Gudrun Schyman.

Posten som socialminister var under lång tid en politiskt tung post i en regering. Alliansen överlät den posten till det minsta och mest konservativa partiet, KD. På den nya S/MP-regeringens hemsida saknas den helt. Det finns helt enkelt ingen socialminister! Jag ser det som en illustration till en ytterst olycklig utveckling; en fragmentisering som urholkar själva grunden i det sociala arbetets mål och mening – människans värdighet.

Ju mer jämställt och jämlikt ett samhälle är, desto bättre möjligheter och levnadsvillkor för alla som lever i det. Att sociala investeringar skapar större produktivitet i samhällsekonomin är de flesta helt överens om – så länge vi pratar utvecklingsländer. Däremot väljer många att inte låtsas om att det är lika giltigt här. Trots att omfattande forskning visar att investeringar i människor och socialt kapital har en helt avgörande betydelse för ett lands välstånd.

En offensiv socialpolitik kan skapa både större skatteintäkter och större skattebetalningsvilja. Den bidrar till att stabilisera efterfrågan i samhällsekonomin och att hålla sysselsättningen uppe. En stark offentlig sektor med bra löneläge ger stabilitet när den globala ekonomin svajar.

Samtidigt med denna kunskap ser vi nu en socialpolitik i sönderfall. Hjälporganisationer och religiösa samfund möter dagligen en växande social nöd. Barnfattigdomen är återigen ett faktum i Sverige. Löntagare som drabbas av sjukdom får räkna med att bli utslängda ur de trygghetssystemen som skulle skydda dem.

Löftena om kraftfulla socialpolitiska satsningar för människor med funktionsnedsättningar infriades aldrig. Istället för ett startskott blev LSS-lagstiftningen slutpunkten för reformerna. I stället för utveckling ser vi en djupt ohederlig retorik om fusk, kostnader och överutnyttjande. Även bostadspolitikens kapitulation speglar socialpolitikens förfall. Hemlöshet, trångboddhet och otrygghet i boendet har blivit vardagsproblem för många.

Respekten för Socialtjänstlagens målstadganden, att det allmänna på demokratins och solidaritetens grund ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet, behöver återupprättas. Den medvetna och djupt orättfärdiga diskrimineringen av EU-migranterna är bara det senaste i raden av exempel på hur den generella välfärden har övergivits.

Samtidigt med en fragmentisering av det sociala arbetet har förutsättningarna för många som arbetar inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg stadigt försämrats. Nu är läget akut. Professionalitet och samhällsarbete har ersatts av ekonomistyrning. Socialtjänstens medarbetare förväntas agera som den kommunala budgetens advokater, mot de som är i behov av hjälp. Fackförbunden larmar men ansvariga politiker verkar sakna både vilja och ambitioner.

Detta borde vara den mest brännande frågan i svensk inrikespolitik idag. För när alla människor omfattas av trygghetssystemen, och alla har tillgång till en värdig social omsorg, har vi också något att erbjuda andra. Då försvinner förutsättningarna för de som vill föra en åtskillnadspolitik baserad på ”vi och dom”. En fungerande välfärd är inte bara ett skyddsnät, utan i allra högsta grad ett centralt verktyg för att bygga ett jämställt och demokratiskt samhälle, fritt från diskriminering, våld och exploatering av människor.

Socialpolitikens yttersta mål är enskilda människors värdighet. Målet bygger på att ge varje människa möjlighet att vara ekonomiskt självständig och kunna ta ansvar för sitt eget liv. För det krävs en politik som ser samband och sammanhang. Som ser hur utsatthet och olika diskrimineringar hänger samman och hur de förstärker varandra. Som bland annat ser att majoriteten av fattiga är kvinnor och att sexism, rasism och homo- och transfobi hänger ihop. Och som dessutom ser att en enskild individ kan vara bärare av flera olika identiteter samtidigt.

Detta livets och samhällets komplexitet kräver en socialpolitik med hög kunskapsnivå och med stor respekt för professionen. Fackens larmsignaler måste tas på allvar och regeringen måste ta ett samlat socialpolitiskt ansvar. Nu!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.