Vi behöver studiemedel för vidareutbildning

Samhällsomdanande megatrender som digitalisering, automatisering och globalisering måste mötas med ökade möjligheter till vidareutbildning och omställning under arbetslivet. Det är en insikt som är allmänt spridd. 

Men en avgörande fråga har hittills ignorerats i debatten. Så länge studiemedlet inte är anpassat efter vuxnas levnadsomkostnader kommer det kompetenslyft som kontinuerligt behöver ske både i offentlig sektor och näringslivet aldrig kunna bli av. 

Statistik som Unionen har beställt ger en mycket tydlig bild. Av det studiemedel som betalades ut för högskolestudier i Stockholms län år 2017 gick endast fyra procent av bidraget och knappt fyra procent av grundlånet till personer över 40 år. Och nästan åtta av tio studenter mellan 40 och 56 års ålder i länet studerade helt utan studiemedel. Förra året var det till exempel endast 167 stycken 45-åringar i Stockholm som tog studielån. 

I Uppsala län år 2017 gick endast två procent av bidraget och knappt två procent av grundlånet till personer över 40 år. Och hela åtta av tio studenter mellan 40 och 56 års ålder i länet studerade helt utan studiemedel.

Med nuvarande villkor är studier finansierade med studiemedel helt enkelt inte ett alternativ för yrkesverksamma i Stockholm och Uppsala. I stället är de hänvisade till att bedriva kortare studier, ofta parallellt med heltidsarbete och familjeliv. 

Det är ett gemensamt intresse för parter, stat och individ att det blir ekonomiskt möjligt för yrkesverksamma att ta studieledigt på hel- eller deltid. Det är nödvändigt så att fler kan ta del av och fullfölja utbildning som stärker anställningsbarheten på arbetsmarknaden. 

Utifrån dessa utgångspunkter har Unionen tagit fram fyra konkreta förslag till reformer som nästa regering bör genomföra i studiemedelssystemet:

1.    Inför det högre bidragsbeloppet på 7 600 kronor i månaden för yrkesverksamma som har arbetsmarknadsskäl, oavsett utbildningsnivå. Eftersom få yrkesverksamma är beredda att ta studielån är en höjning av bidragsbeloppet den viktigaste åtgärden om regeringen vill att fler ska ta steget till studier. 
2.    Höj fribeloppet med minst 20 procent. Många yrkesverksamma vill gå ned i arbetstid för att studera på deltid, men hindras av att studiemedlet reduceras med 61 procent av den inkomst som överstiger fribeloppet. Det är rimligt att de som själva tar ansvar för sin försörjning inte ska drabbas av sänkt studiemedel. 
3.    Höj de övre åldersgränserna för lån och bidrag. Rätten till studielån för eftergymnasiala studier minskar, från de ursprungliga 240 veckorna, med 20 veckor per år mellan 47 och 56 års ålder. Gränsen bör flyttas så att nedtrappningen inleds först vid 50 års ålder och att 40 veckor kvarstår vid 60 års ålder. Dagens åldersgränser är för snäva i förhållande till utbildningsbehoven på arbetsmarknaden.
4.    Förtydliga och utvidga möjligheten att få extra veckor med studiemedel av arbetsmarknadsskäl från 40 till 60 veckor. Den som är över 40 år och har använt maximal tid med studiemedel kan idag få extra veckor om det finns särskilda skäl. Men statistik från CSN tyder på att det inte fungerar i praktiken. Det är av stor vikt för samhället att även de som har en högre utbildning och som slagit i veckotaket kan möta snabbt förändrade kompetenskrav på arbetsmarknaden.

Unionen är Sveriges största fackförbund. Våra 650 000 medlemmar befinner sig i frontlinjen av den tekniska utvecklingen och verkar i många fall på en global arena. De ser med egna ögon hur kompetenskraven förändras och behoven av vidareutbildning ökar. 

Nu måste vi hitta lösningar som gör det möjligt för anställda att kontinuerligt möta förändrade kompetenskrav på arbetsmarknaden. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.