Demokratiutredningen Hela debatten

Vi behöver beslut som ger människor makt

Demokratiutredningens förslag är ännu ett exempel på att beslutsfattarna inte tar människors känsla av maktlöshet på allvar. Det som krävs är reell makt snarare än att varje medborgare får fler kanaler till makten.

När Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildade regering för snart två år sedan tillsatte de en demokratiutredning. Ambitionen var att skaffa sig en bild av hur folket i Sverige upplever den representativa demokratin, i hur hög grad vi känner att vi kan påverka och vilka åtgärder som borde genomföras.

Men problemet är inte att vi inte får rösta oftare, problemet är att våra röster ändå inte hörs. Demokrati låter vackert, men utan handling bakom orden blir makten ändå kvar hos eliten.

I måndags presenterade utredningen sina förslag. En av åtgärderna är att vanliga människor ska få rätt att lägga förslag till riksdagen, så kallade folkmotioner. Det vill säga ännu ett sätt för makthavarna att vifta bort människors känsla av att inte kunna påverka. Jag tror att den förändring som krävs är av ett helt annat slag.

Demokratiutredningen slår fast att människor har något lägre förtroende för den representativa demokratin än tidigare, och föreslår åtgärder för att fler ska få möjlighet att göra sina röster hörda. Men för att vi ska uppleva att vi lever i en demokrati krävs först och främst att vi har möjlighet att påverka vår egen vardag. Den möjligheten har minskat drastiskt de senaste tio åren.

Det handlar om hyresgäster vars lägenheter omvandlas till bostadsrätter mot deras vilja, om vårdcentraler som stängs trots att behovet finns och om rätten att kunna påverka sin egen arbetssituation. Den som inte har ett fast jobb har svårt att ställa krav på jobbet, men även att skriva på ett hyreskontrakt och kunna flytta hemifrån. För oss som växer upp i dag går otryggheten och maktlösheten hand i hand.

Vår möjlighet att påverka våra liv avgörs av det som händer i riksdagen. Att vår makt på jobbet minskat beror på att allt fler har osäkra anställningar, vilket gör det svårt att säga ifrån på jobbet. Det här är resultat av den förra regeringens arbete med att medvetet slå hål på anställningstryggheten och göra oss utbytbara, men det är också ett resultat av att den sittande regeringen konsekvent låter bli att göra något åt saken.

Åtminstone Socialdemokraterna, som kallar sig för arbetarparti, borde vara beredda att städa upp bland de otrygga anställningsformerna.

Det allra mest grundläggande demokratiska problemet i dag är att politiken omfattar färre områden än tidigare. Det märks på bostadsbristen, där politiker i stället för att ta ansvar för byggandet hänvisar till marknaden och privata aktörer. Och det blir allt svårare att som elev eller patient kräva något av skolan eller vården när de drivs som aktiebolag i stället för av samhället. Inflytandet har flyttats från politiken till institutioner bortom folklig kontroll.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att även om utredningens ambitioner låter fina – att öka det folkliga deltagandet – verkar slutsatserna mest landa i olika sätt att bättre administrera något som fungerar dåligt. Det som krävs är knappast att varje medborgare får fler kanaler till makten, utan att vi ska ha reell makt över våra liv.

Efter att utredningen nu presenterats behöver regeringen ta sig en funderare över vilka åtgärder de vill föreslå. Men när det gäller demokratin tror jag att det varken gör till eller från ifall vi skulle få rätt att skicka in våra namninsamlingar till riksdagen. Politikerna behöver inte fler ursäkter för att vifta bort känslan av maktlöshet, de behöver fatta beslut som faktiskt ger människor makt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.