Debatt
LSS
10 januari 2019 kl 15:18

Vi accepterar aldrig LSS-utredningens förslag!

Idag har LSS-utredningen lämnat sitt betänkande. Precis som vi befarat innebär förslaget förändringar, som leder till en fullständig nedmontering av LSS intentioner. Det handlar om förändringar vi aldrig kan acceptera, om ett kliv tillbaka till en tid då personer med stora funktionsnedsättningar saknade all rätt att bestämma över sina egna liv, skriver Mikael Klein, Funktionsrätt Sverige.

Det här är en opinionstext

Som en av två experter från funktionsrättsrörelsen lämnade Funktionsrätt Sverige redan i slutet av november ett särskilt yttrande där vi säger att utredningens betänkande innebär så stora försämringar att det måste förkastas i sin helhet. Den absoluta majoriteten av funktionsrättsrörelsen står bakom yttrandet.

Det absolut centrala i vår kritik är att förslagen slår mot LSS grundläggande principer om självbestämmande, goda levnadsvillkor och att kunna leva som andra. Därmed strider förslagen också mot mänskliga rättigheter och mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Förslagen innebär stora försämringar, främst inom insatsen personlig assistans: 

  • Barn under 16 år kommer inte längre att ha rätt till personlig assistans som istället ersätts med en annan oprövad stödinsats, Stöd till barn. Vi befarar att barn och föräldrar inte kommer att kunna styra denna insats efter familjens behov och att den därför inte kan jämföras med personlig assistans.
  • Antalet timmar som en person kan få assistansersättning decimeras genom en schablon på 15 timmar i veckan utöver tid för grundläggande behov. Schablonen för övriga behov kommer inte att räcka till för de som har behov av assistans under stora delar av dagen. Utredningen föreslår dessutom att den nuvarande (snäva) tolkningen av grundläggande behov ska fastställas, andningshjälp ska inte räknas som grundläggande. Vi menar att andning och sondmatning självklart borde räknas som grundläggande behov!
  • Många personer med behov som inte är praktiska, utan kräver ingående kunskaper från personalens sida, kommer att förlora sin personliga assistans. Även här blir det kommunen och inte den enskilde eller dennes gode man som bestämmer hur insatsen ska utformas.
     

Sammantaget blir konsekvenserna att personer riskerar att tvingas flytta från sina hem, barn från sina familjer och att personer med stora intellektuella funktionsnedsättningar förlorar möjligheten att leva som andra.

Den alarmerande utveckling vi redan sett under senare år - där mänskliga rättigheter och individers självbestämmande får stå tillbaka för kostnadskalkyler och kollektiva lösningar –kommer med utredningens förslag snarare förstärkas än bromsas.

På måndag den 14 januari är det tio år sedan FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen började gälla i Sverige. Detta innebär att den svenska staten har ett folkrättsligt åtagande att säkerställa dessa rättigheter. Med det följer en rad skyldigheter, bland annat att inte begränsa eller försvaga redan givna rättigheter, som insatser enligt LSS. Följaktligen strider den pågående utvecklingen mot konventionen.

Den aktuella rättstillämpningen av LSS följer inte lagens ursprungliga intentioner och har inneburit att lagens tio insatser urholkats radikalt. LSS-utredningens fokus har inte legat på återställandet av lagens intentioner, utan på kostnadsbesparingar.

Ansvaret vilar nu tungt på en tillträdande regering att börja återställa LSS så att människor får det stöd de har rätt till.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.