Sjukvård

Vem vinner när förlossningsvården i Stockholm krisar?

Krisen i Stockholms förlossningsvård visar att medicinsk etik måste gå före affärsmässig konkurrens. Och att aktörer med erfarenhet, kunskap och överblick och inflytande måste få påverka planeringen av kvinnosjukvården i ett växande Stockholm på ett annat sätt än vad som skedde när BB Sophia öppnades. Överläkaren Annika López ser bara en klar vinnare på tillkomsten av BB Sophia.

Barnmorskorna på Stockholms kvinnokliniker har nu ännu en gång räddat förlossningssituationen genom att arbeta extra pass i utbyte mot bonuspengar. Förlossningsläkarna har givetvis också fått en avsevärt ökad arbetsbörda som följd.

Nu har dock BB Sophia öppnat. Efter mycket diskussioner kom till slut det politiska beslutet i januari om att ge tillstånd för den nya helprivata kliniken att starta förlossningsvård. Många drar en lättnadens suck; äntligen öppnar fler förlossningsplatser i Stockholm. Friska kvinnor med en graviditetslängd på minst 37 veckor får ytterligare en förlossningsklinik i Stockholm att välja mellan. Detta medan vårdvalet inte blir tillgängligt för sjuka och överviktiga.

Rent historiskt ses en upprepning. Även i slutet av 1990-talet var det brist på förlossningsplatser i Stockholm, eftersom födelsetalen då åter ökade och två förlossningsenheter hade lagts ned några år tidigare. Redan då var arbetsförhållandena därför tuffa för alla oss som arbetade inom förlossningsvården i Stockholm.

2001 öppnade så det halvprivata BB Stockholm med läkaren Harald Almström som en av initiativtagarna. Liksom på BB Sophia var det i början bara friska gravida kvinnor som kunde välja BB Stockholm, även om uppdraget senare utvidgades. Ägarskapet för BB Stockholm var delat: Cirka hälften ägdes av Praktikertjänst och andra hälften av landstingsbolaget Danderyds sjukhus AB, där läkaren Carola Lemne då var vd.

BB Stockholm, som initialt fick mer betalt för sina ”normala” förlossningar än kvinnokliniken på Danderyds sjukhus AB, erbjöd högre löner och personal rekryterades från andra enheter. Främst från Danderyds sjukhus kvinnoklinik, där den kvarvarande personalen fick ökad arbetsbelastning. 

Tolv år senare var det dags igen. I höstas rekryterade BB Sophia många anställda från andra enheter inom Stockholms läns landsting. Även denna gång erbjuds högre löner. Förutom en i sig välbehövlig ökad debatt kring barnmorskornas arbetsförhållanden har den stora bristen på barnmorskor blivit ännu tydligare. Denna belysning av problemen är givetvis bra och kan kanske till slut leda till att dessa frågor tas på allvar – frågor som barnmorskor påtalat under flera år. Barnmorskeutbildningen borde tidigare ha utökats. Om det även leder till insikt om att neddragningen av vårdpersonal inom övriga delar av kvinnosjukvården i ett växande Stockholm har passerat smärtgränsen och därför måste upphöra är det självklart också bra.

Effekten av BB Sophias rekrytering blev dock också att en del andra kvinnokliniker i Stockholm försattes i en akut brist på personal och att många nyckelpersoner valde att byta arbetsplats. Om det hade handlat om produktion av hudkräm eller telefoner skulle produktionen kunnat minskas tills personalbristen avklingat. Förlossningsvård är dock inte en produkt som enkelt kan ökas eller minskas, utan ett behov som ständigt kräver mindre eller större insatser från sjukvården, dygnet runt och varje dag på året. Ett behov av vård som är viktigt för allas existens. Därför måste man kunna kräva en bättre planering från beslutsfattare och andra insatta aktörer.

Dessa kvinnoklinikers uppgift blev nu att upprätthålla samma ”produktion”, och tillgodose samma vårdbehov, med bibehållen patientsäkerhet – men med mindre personal. Detta har krävt en näst intill omänsklig arbetsinsats från chefer och medarbetare på dessa kliniker och tack vare deras stora lojalitet med de gravida kvinnorna så har de lyckats med detta, igen. 

Men varför behövde detta ske? Varför behövde övriga kvinnokliniker i Stockholm, där de svårast sjuka gravida kvinnorna tas om hand, utsättas för denna kris som det innebär när de på kort tid förlorar mycket personal? Vem var vinnare på det? Ur min synvinkel är det åtminstone ägarna till BB Sophia som står som vinnare när krisen i förlossningsvården i Stockholm lägger sig för denna gång. BB Sophia är ett helägt dotterbolag till Praktikertjänst, där Carola Lemne numera är vd. Och vd för BB Sophia är Harald Almström.

Harald Almström är sedan hösten 2012 även ordförande för Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG). Föreningen är en specialistförening inom Sveriges Läkarförbund och har som den äldsta sektionen inom Svenska Läkaresällskapet ända sedan 1904 arbetat för att förbättra kvinnors hälsa och för en jämlik vård. SFOG är också en betydelsefull remissinstans inför beslutsfattande inom Stockholms läns landsting – så även när det gällde de regeländringar som behövdes för att BB Sophia skulle kunna starta sin verksamhet.

Det är alltid lätt att vara efterklok. Men förhoppningsvis finns det framöver något att lära av historien, så att aktörer med lång erfarenhet, kunskap, överblick och inflytande kan påverka planeringen av kvinnosjukvården i ett växande Stockholm på ett annat sätt. Ett sätt där man sätter den medicinska etiken före affärsmässig konkurrens. För genom god planering borde man framöver kunna undvika denna typ av kris, som kan medföra risk för att sjuka kvinnor, gravida eller ej, drabbas negativt.

LÄS MER Följ hela debatten om krisen i förlossningsvården.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.