Budget 2019 Hela debatten

Vem vill egentligen spela utan spelregler?

Det gör ont att andra riksdagspartier inte accepterar det parlamentariska läget och att en övergångsregering lägger en övergångsbudget i väntan på att en ny regering ska komma på plats, skriver Anna Wallentheim, riksdagsledamot S. 

Jag älskar brädspel. I alla former. Roligast av allt är kanske spelen där man får vara lite strategisk och taktiskt för att nå en vinst, och känslan av att man lyckats överlista motspelaren kan leva kvar länge. Men spelet är bara roligt så länge alla följer samma spelregler, att alla helt enkelt spelar samma spel.

Därför gör det ont att andra partier inte riksdagen inte accepterar det parlamentariska läget och accepterar den praxis och de oskrivna regler som finns. Där man accepterar att en övergångsregering lägger en övergångsbudget i väntan på att en ny regering ska komma på plats. En regering som sedan till våren kan lägga en ändringsbudget.

En övergångsregering har till uppgift att hålla Sverige flytande, men detta utan att vara politisk. Våra ministrar varken ska eller får i sitt mandat vara politiska eller fatta nya politiska beslut. Och en övergångsbudget måste vara avskalad på politiskt innehåll. En budget där man alltså inte kan lägga in nya förslag eller pengar. Där inga vallöften kan införlivas. En budget för att helt enkelt hålla Sverige igång tills en ny regering och politik är på plats.

Att det då finns partier som väljer att lägga en budgetmotion som är ogenomtänkt och oarbetad för att sedan få igenom den budgeten med stöd av SD, som bara vill ställa till oreda och som när det kommer till kritan ändå inte står bakom den budget de röstat igenom, gör mig både ledsen och arg. Det gör att det politiska spelet just nu inte är roligt.

Vi har just nu en övergångsregering som inte får eller ska verka politiskt, men som nu fått en väldigt tydligt högerbudget med många konservativa förslag att följa. Förslag som jag som socialdemokrat såklart högljutt måste protestera mot.

Det är budget som sviker dagens barn och unga. En budget som splittrar Sverige och som inte ger alla barn samma förutsättningar att lyckas. En budget skär ner på barn och ungas rätt till eget skapande och en meningsfull fritid genom exempelvis Musik- och Kulturskolan då man tar bort det årliga utvecklingsbidraget på 100 miljoner kronor. Ett stöd som sökts av 85 procent av landets kommuner för att bredda verksamheten och nå nya barn. 

Det är en budget som föreslår att vi lägger ner Jämställdhetsmyndigheten, men kraftigt utökar RUT-avdragen. Vilken samhällsbild och vilken kvinnosyn vill M, KD och SD egentligen förmedla till kommande generationer? Den frågan är särskilt aktuell mot bakgrund av alla de berättelser från #metoo-upproret som fortfarande ekar i mitt huvud. Borde inte vi politiker snarare försöka komma på hur vi på bästa sätt kan undvika att dessa övergrepp upprepas? Hur vi kan öka jämställdheten? Hur vi kan se till att kvinnor och män får samma förutsättningar att verka i samhället på lika villkor?

Det är också en budget som kraftigt skär ner på klimat- och miljöarbetet, trots att detta kanske är vår absolut viktigaste uppgift! Vi talar alla så fint om att bygga det bästa samhället för våra barn och barnbarn men hur når vi detta samhälle, oavsett ideologi, om vi samtidigt låter planeten dö? Detta är vårt största svek mot våra barn. Det gör ont att det 2018 fortfarande finns politiker som vägrar inse detta.

Det är dessutom en budget som ger stora skattesänkningar till dem som tjänar mest och som riskerar att skapa ett nytt klassamhälle. Det är en budget där man skär ner på anslaget till Arbetsmiljöverket, trots att fler personer dör i arbetsplatsolyckor än i skjutningarna på våra gator. Det är en budget där man gör det dyrare att vara med i facket, vilket riskerar att försvaga fackens möjlighet att vara en stark part i utvecklandet av arbetsmarknaden. En budget där man gör kraftiga nedskärningar på Arbetsförmedlingen  - med målet att slutligen lägga ner den och göra det svårare för människor att få en arbetsmarknadsutbildning. En budget som försämrar sjukförsäkringen och som ger minskat stöd till etableringen.

Hade vi haft en M/KD-regering hade jag fortfarande tyckt att detta hade varit förödande förslag, men jag hade såklart fått acceptera att det är så det politiska spelet ser ut. En regering har såklart rätt att lägga fram den budget man tror på.  Men Sverige har ingen ny regering på plats. Ingen regering som i debatter kan stå upp för den lagda budgeten. Inga politiska ministrar som kan försvara de dåliga förslagen.

Istället står vi här. Med en övergångsregering som inget kan göra, men som nu måste följa den högerkonservativa budgeten utan att M, KD eller SD (som faktiskt var med och drev igenom den) behöver ta ansvar för konsekvenserna.

Spelet fortsätter. Men frågan är hur länge det går att spela ett spel utan spelregler?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.