Debatt
Civilsamhället
1 mars 2018 kl 13:54

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Värna det svenska civilsamhället

När finansieringen av det allmännas behov inte räcker till behövs det fler som bidrar. Betydelsen av ett starkt civilsamhälle kan inte underskattas och den ideella sektorn behöver alla pengar den kan få. Staten bör göra det lättare för allmänheten, näringslivet och fonder att donera pengar direkt till den ideella sektorn, tillförsäkra organisationerna större resurser och därigenom underlätta bygget av det svenska civilsamhället, konstaterar Cecilia Bergendahl och Anders Årbrandt, vd:ar Novamedia Sverige AB.

Det här är en opinionstext

Den svenska välfärden står inför påfrestningar som kommer att öka under de kommande åren. Sjukvården, äldreomsorgen, rättsväsendet och socialtjänsten ansträngs alltmer när vi blir allt fler och lever allt längre. Samtidigt måste staten prioritera invånarnas säkerhet mer än på länge. Det offentliga samhället får därför allt svårare att lösa samhällsutmaningar.

När finansieringen av det allmännas behov inte räcker till behövs det fler som bidrar. Betydelsen av ett starkt civilsamhälle kan inte underskattas. Samhällen där engagerade människor hjälper varandra i föreningsliv och andra organisationer – oberoende av staten – är starka och välmående samhällen. Livskraftiga civilsamhällen är centrala grundstenar i väl fungerande demokratier.

Ett Sverige utan ideella föreningar skulle inte fungera. Svenskarnas förhållande till föreningar är också helt unikt i världen. I vårt land finns fler än 230 000 föreningar. Årligen läggs omkring 500 miljoner arbetstimmar på ideellt arbete i dessa föreningar. Det är en unik tillgång.

Det är viktigt att förtroendevalda i politiken slår vakt om civilsamhällets framtid och att det skapas förutsättningar för att underlätta för ideella organisationers verksamheter. Det behövs också ett stort engagemang från näringslivet för att stötta det värdefulla arbete som görs i landets ideella föreningar. Ett arbete som i regel sker helt oavlönat och som ytterst gagnar näringslivet genom stabilitet, ökat välstånd och köpkraft.

Enligt Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, FRII, står svenska lottköpare för cirka 20 procent av intäkterna till ideell sektor. Postkodlotteriets lottköpare svarar för hälften av detta. Det är närapå i nivå med de totala medlen från Sveriges samtliga företag i övrigt. Fler företag behöver bidra ekonomiskt.

Samtidigt förändras engagemanget kring ideella organisationer över generationerna. FRII pekar på att unga vuxna kan uppleva civilsamhällets lösningar på samhällsproblem som mer attraktiva än lösningar genom offentlig sektor. Unga vuxna är samhällsengagerade men vill samtidigt, i högre grad än äldre generationer, få veta vad pengarna har bidragit till och vad frivilligorganisationen har åstadkommit för resultat. Av detta drar vi slutsatsen att engagemanget i samhällsfrågor blir alltmer personligt och individuellt kopplat. Gåvor, bidrag eller volontärarbete i organisationer vars arbete rimmar med de värderingar man själv står för och tror på som individ, framstår som mer betydelsefullt för morgondagens vuxna löntagare.

Staten behöver slå vakt om både företags och individers samhällsintresse och stimulera ekonomiskt engagemang för ideella föreningar. Nyligen slopades skatteavdraget för gåvor till välgörenhet med motivet att samma skatteregler ska gälla alla föreningar. Med hänsyn till civilsamhällets centrala betydelse för att möta samhällsutmaningar och givet de små skatteintäkter som åtgärden renderar, hade ett mer framsynt beslut istället varit att vidga avdragsrätten till att omfatta fler föreningar. Ideell sektor behöver alla pengar den kan få. Staten bör göra det lättare för allmänheten, näringslivet och fonder att donera pengar direkt till den ideella sektorn, tillförsäkra organisationerna större resurser och därigenom underlätta bygget av det svenska civilsamhället. Så stärker man inte bara det ideella Sverige utan också de band som binder samhället samman.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.