Värna demokratin från extremismen

I en nyligen utgiven rapport från FHS skriven av bland andra dr Magnus Ranstorp beskrivs salafismens utveckling i Sverige. Alla salafister är inte våldsamma, men nästan samtliga jihadistiska terrorgrupper är salafister. Liksom flertalet våldsbejakande islamistiska organisationer.

Sverige har en tre decennier lång historia med salafistiska - liksom jihadistiska - grupper. De flesta terrorgrupper i denna sfär har haft, eller har, kopplingar till Sverige. Al Qaida, IS/Daesh, Nusra, Al Shabaab med flera har alla medlemmar på olika nivå som har bott i, verkat i, samlat in pengar, skapat strategier och värvat medlemmar i Sverige. Sverige har valt att titta åt andra hållet och statliga myndigheter och kommuner har låtit sig duperas att betala skattepengar till deras verksamheter och projekt. Ofta i gränslandet mellan okunskap och oförmåga att reda ut skillnaden mellan islamofobi och seriös kritik av intolerant fundamentalism.

Yttrandefriheten är det grundfundamenta som får demokratin att fungera. Salafister, liksom nynazister, våldsbejakande vänsterautonoma och andra våldsbejakande aktivister och extremister vill inte ha vare sig demokrati, yttrandefrihet eller acceptans inför de som tycker annorlunda. En gemenskap dessa delar. De strävar efter ett samhälle där alla tycker lika. Men alla tycker inte lika. Tvärtom är det just olika intryck, olika perspektiv och olika nyanser som för ett samhälle framåt.

Vårt land är i grund och botten ett rikt land med stora naturresurser, framgångsrikt näringsliv, stabila institutioner och en utvecklad välfärdstat. Tilliten mellan individer och mellan individer och institutioner är god. Rätt förädlat och förvaltat har vi de allra bästa möjligheter att utforma vår gemenskap, vårt land.

Men vi har också ett antal grundläggande problem som tillåtits växa till sig över tiden. Det är komplexa svåra problem som inte löser sig själva.

Vi behöver en hållbar politik med en väl fungerande rättsstat med förmågan och viljan att skydda och värna varje individ och särskilt de av oss i vår gemenskap som är de mest utsatta.

Staten har en skyldighet att värna varje individs mänskliga rättigheter. Även individen har enligt Europakonventionen artikel 17 och FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 30, en skyldighet att respektera andra individers mänskliga rättigheter. Vi behöver agera resolut och uthålligt mot de som vill nedmontera våra demokratiska rättigheter.

Extremister ska inte tillåtas att beskära medborgares rätt att välja att leva med eller utan religiös klädsel, välja mat- och dryckesvanor och välja att delta eller avstå från fasta och bön. Extremister får inte tillåtas begränsa yttrandefriheten med hänvisningar till religiösa rättigheter och illa dolda hot om konsekvenserna av blasfemi. Att ha låtit detta hat sprida sig i undervegetationen är en grov underlåtenhetssynd.

Vi ska både avsluta de offentliga bidragen till samfund och föreningar och förbjuda utländskt ekonomiskt bistånd till samfund och föreningar, som i sina uttryck och handlingar har som mål att motverka våra demokratiska rättigheter. Vidare ska samfund och föreningar som uppmuntrar till våldshandlingar och terrorism skyndsamt kriminaliseras.

Var och en av oss har en plikt att ta kampen för yttrandefrihet och andra fri- och rättigheter i vårt demokratiskt samhälle. Samhället är dess befolknings åsikter. Ibland kan ett fåtal individers aktiva engagemang slå en tyst majoritets passiva lojhet. Men låt oss tillsammans vända utvecklingen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.