Pride - ett hot mot folkhälsan? Hela debatten

Varken Pride eller religion är skadligt för folkhälsan

Flera debattörer har de senaste dagarna bemött Claphaminstitutets minst sagt bristfälliga undersökning av Pride. Tyvärr bidrar debatten till ett växande gap mellan religion och HBTQ-världen. 

REPLIK. Tre av repliker till Claphaminstitutets inlägg, och rapport, har en rubrik som anklagar religionen istället för Pride, och på så sätt spär på ”vi och dem” känslan.

Som kristen HBTQ person ser jag detta som mycket beklämmande. Författarna till rapporten må vara kristna teologer, men de kan på intet sätt representera kristendomen i stort. Sanningen är att de västerländska kyrkorna blir allt mer HBTQ-vänliga. På Stockholm Pride träffar jag varje år både Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan i deras gemensamma tält, för till skillnad från hur de framställs i många fall så är inte ”frikyrkor” homogena. Det finns inkluderande frikyrkor också.

Läs också

Genom den stora spridningen av Claphaminstitutets rapport och den vidare separationen av religion och Pride så riskerar inte bara religiösa HBTQ-personer drabbas av ökad alienering från båda grupperna, utan det sprider också en gravt felaktig bild av Pride som kan ytterligare försvåra för unga HBTQ-personer. Visst bör Pride granskas, men kraven på granskningen måste vara av betydligt högre kvalitet än vad Claphaminstitutets rapport håller. Varken Pride eller religion är direkt skadliga för folkhälsan, däremot är Claphaminstitutets uttalanden direkt skadliga mot många HBTQ-personer.

Jag var på Stockholm Pride första gången 2010, och i sommar blir mitt åttonde år där. Utöver Stockholm har jag även besökt flertalet mindre Pridefestivaler runt om i landet, så som Jönköping, Gävle och Växjö, men också Los Angeles Pridefestival i USA, och om några veckor ser jag fram emot New York Pride för första gången. Av alla Pridefestivaler som jag besökt är Stockholm utan att tvekan min favorit, för det är så mycket mer än en festival. Visst dricks det alkohol, och showerna och musiken är fantastisk, men det är också en festival som innehåller debatter och diskussioner – allt under temat ”alla människors lika värde”.

Som Claphaminstitutet noterat så finns det en del av parken som fokuserar på BDSM, kallat ”kinkykvarteret.” Hade författarna besökt Pride så hade de vetat att kinkykvarteret ligger avskilt i parken, utan insyn och med 18-års gräns för inträde. Min enda erfarenhet av BDSM-världen är ett fåtal besök just där, och min upplevelse är att de vet mer än någon annan jag mött vad respekt och samtycke är. 

Min kristna identitet gör att jag värderar människors lika värde högt, liksom kärlek och respekt. Det är något jag hittar på Stockholm Pride mer än någon annanstans i min vardag, vilket är varför jag fortsätter gå varje år. Visst finns det saker med Stockholm Pride som kan bli bättre, men den är långt ifrån skadlig. Därför hoppas jag att föräldrar till HBTQ-ungdomar som planerar att hålla sina barn borta från Pride på grund av denna rapport tänker om. Kristna värderingar och folkhälsa går tvärtom båda hand i hand med Pride; det är kärlek, sexuell hälsa, glädje och trygghet. 

Därför hoppas jag att alla ser Claphaminstitutets rapport för vad det är: gravt bristfällig, och istället ser Pride med egna ögon. Claphaminstitutet skriver att de ”antog på förhand att Pridefestivalen skulle vara en smältdegel av röster och uttryckssätt”, vilket är precis vad Pride i verkligheten är. Jag rekommenderar ett besök både i kyrkans tält och i kinkykvarteren medan ni är där.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.