Debatt
Anna Ekström
6 januari 2020 kl 05:05

Varför vill du undergräva skolans likvärdighet, Ekström?

Nyligen meddelade utbildningsminister Anna Ekström (S) att reglerna för likvärdighetsbidraget till skolhuvudmännen ska ändras. Det betyder att hon är beredd att undergräva Skolkommissionens bärande förslag om att bidraget ska riktas till undervisning och elevhälsa. Det är ett allvarligt bakslag för en likvärdig kunskapsskola, skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén.

Det här är en opinionstext

Åsa Fahlén
ordförande Lärarnas Riksförbund

Nästan fem år har gått sedan regeringen tillsatte en kommission som bland annat skulle ”analysera orsakerna till de fallande kunskapsresultaten och redovisa en samlad problembild och utifrån denna föreslå nationella målsättningar”. Initialt leddes arbetet av nuvarande utbildningsministern Anna Ekström.

Redan i det delbetänkande som avlämnades, när Anna Ekström ännu var ordförande, slog man fast att en resursfördelningsmodell skulle kunna täcka respektive kommuns undervisningskostnader samt kostnaderna för elevhälsan. Modellen skulle ta hänsyn till strukturella och därmed för kommunen opåverkbara skillnader i förutsättningar och behov. När slutbetänkandet avlämnades gick förslaget ut på just det.  

Likvärdighetsbidraget infördes 2018 helt enligt Skolkommissionens förslag med intentionen att höja det fram till en nivå på sex miljarder kronor 2020. Men tyvärr har regeringen inte gått iland med denna plan. För 2020 innebär satsningen endast 4,9 miljarder och då har regeringen också införlivat bland annat medel, som tidigare har riktats till en särskild satsning på lågstadiet.

Nu kommer nästa steg i nedmonteringen av likvärdighetsbidraget. I Ekots lördagsintervju meddelar Anna Ekström att hon är beredd att urholka villkoret för bidraget som hittills inneburit att huvudmannen inte tillåts dra ned på sina egna personalkostnader. Bakgrunden är att några kommuner och en friskola inte lyckats hålla sig till regelverket och därmed krävts på återbetalning.

Sensmoralen blir att om du i tillräcklig omfattning (återbetalningskraven har hittills varit cirka 25 miljoner kronor) bryter mot statsmaktens regler så kan du åstadkomma en förändring. Det är därmed inte så förvånande att kommunernas intresseorganisation (SKR) såg beskedet som en tidig julklapp.

Men var definitivt ingen julklapp till elever och lärare. Vad som nu sker är att staten avhänder sig ansvaret för att bidraget verkligen riktas till undervisningen med syftet att åstadkomma likvärdighet. Kommunerna kommer att kunna dra ner på sina egna undervisningskostnader och låta staten fylla igen hålen. Det är precis vad som hänt de senaste åren.

Om inte staten ryckt ut med ett större antal riktade statsbidrag för att rädda en försummad verksamhet skulle skolan haft än sämre förutsättningar än vad som är fallet i dag. Nu riskerar luften att gå ur regeringens största utbildningssatsning. Det är under all kritik.

Denna pyspunka för regeringens ambitioner att åstadkomma likvärdighet i skolan kommer dessutom i samband med en akut ekonomisk kris i många kommuner. En våg av nedskärningar på skolans område väntar nu. I en enkät som Sveriges Radio skickat ut uppger tre av fyra skolchefer i kommunerna att det blir besparingar på skolan i år.

Nu blir det fritt fram för dessa kommuner att genomföra besparingarna samtidigt som kommunerna kan lägga beslag på statens pengar. Det riskerar att ytterligare dra isär skolorna och visar systemets ofullkomlighet.

I stället för att rusa vidare rakt in i decentraliseringens återvändsgränd måste Anna Ekström stå upp för att skolan är ett nationellt ansvar. Staten måste ta över ansvaret för skolans finansiering genom ett sektorsbidrag. För att klara de akuta ekonomiska bekymren i kommunerna borde regeringen omedelbart återkomma med en generös tilläggsbudget som innebär att ingen kommun längre kan skylla skolnedskärningar på sin ekonomiska situation. Endast så kan regelverket för bidraget till likvärdighet i skolan upprätthållas.

Det är en gåta hur januaripartierna i allmänhet och Anna Ekström i synnerhet, mot bakgrund av hennes engagemang ifråga om likvärdighet och med de nya Pisa-resultaten i färskt minne, nu helt ger efter för kommunernas lobbyarbete och är beredda att offra likvärdigheten.

När skolan förpassas till en kommunal budgetregulator är det inte längre fråga om en decentralisering av skolan utan om en desorganisering. Men än finns det tid att tänka om både inom regeringen och för partierna utanför den. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 6 januari 2020 kl 05:05
Uppdaterad: 15 januari 2020 kl 10:40

Skribent

Åsa Fahlén
ordförande Lärarnas Riksförbund