Könsstympning

Varför bagatelliserar professorn övergrepp?

Hur kan det vara möjligt att en professor och läkare bagatelliserar könsstympning och hävdar att vi som arbetar mot hedersförtryck och könsstympning överdriver konsekvenserna?

I en intervju med SVT säger Uppsalaprofessorn Birgitta Essén att ”komplikationerna av könsstympning är överdrivna”. Att ”opinionen och den rådande meningen får tolkningsföreträde, trots att vi har väl underbyggda empiriska data och resultat”.

Jag fick läsa hennes uttalanden två gånger. För att smälta det och bli säker på att jag inte läst fel.

Hur kan det vara möjligt att en professor och läkare bagatelliserar könsstympning och hävdar att vi som arbetar mot hedersförtryck och könsstympning överdriver konsekvenserna? Om hon tror att de röster som skriker sig hesa för att skydda barn från detta övergrepp är problemet så har hon fel.

Problemet i debatten om könsstympning är inte debattörers eller drabbades ”överdrifter”. Problemet är den primitiva och funktionslösa tradition som än i dag utövas – allt i jakt på myten om den bevarade mödomshinnan!

Problemet är syftet bakom traditionen: att kontrollera kvinnors sexualitet och hämma deras sexlust.

Enligt UNICEF orsakar könsstympning stora hälsoproblem och de mest drabbade är barn i åldrarna mellan 4-14 år. De fysiska komplikationerna är annorlunda beroende på vilken variant av stympning som flickan/kvinnan utsatts för. En variant kan innebära att delar av blygdläpparna eller klitoris skärs bort, en annan att klitoris prickas med ett vasst föremål. Den grövsta typen av omskärelse innebär att både klitoris samt de inre och yttre blygdläpparna tas bort helt. Därefter sys huden ihop och kvar lämnas endast en liten öppning för att urin och menstruationsblod ska passera.

I ett annat inslag berättar professor Essén själv om hur man bara i Uppsala har utfört hundratals ”öppningsoperationer” efter dylika ingrepp. Om man vet att traditionen kan gå så långt att den kräver öppningsoperationer – hur kan man då hävda att problemet överdrivs? Oavsett vilken variant vi pratat om så vet vi att ingreppet orsakar inte bara fysiska problem, utan också livslånga psykiska problem. Det bör vilken läkare som helst som jobbar inom mödravården fatta.

I stället för att ta tillfället i akt att påtala hur onyttiga, grymma och på alla sätt skadliga dessa ingrepp är så väljer professor Essén att bagatellisera. Visst kan det vara smärtsamt, ”om man inte har bedövning” säger hon. Som om den avgörande faktorn i frågan om könsstympning vore att det snålas med bedövningsmedel!

Om någon mor eller far därute tvivlar och känner sig pressad av släkt eller klan att begå detta övergrepp mot sin dotter, så kan professorns tal om bedövning nu användas som argument för att övergreppet ändå ska begås. En professor har ju sagt att det viktiga är att bedöva.

Tyvärr finns det läkare och forskare som sviker de mest utsatta och normaliserar könstympningsövergrepp. Än i dag och här i Sverige finns det läkare som utför oskuldkontroller i stället för att sprida kunskap och förklara för föräldrarna att mödomshinnan bara är en myt.

Det är obegripligt för mig. Vad är syftet? Vad vill man uppnå genom att bagatellisera den könsstympning som miljoner flickor utsätts för varje år? 

Professor Essén måste våga lyssna på de könsstympade kvinnor som har outhärdlig smärta när de vill kissa eller har mens. De som har ont när de har sex och de som lider av psykisk ohälsa. Att skära bort delar av något barns könsorgan är vansinnigt, omänskligt och ett övergrepp som måste — stoppas oavsett om det rör sig om en flicka eller en pojke.

Att höra så överslätande ord från en svensk professor förskräcker och får mig att undra över läkarprofessionen i stort. Hur förhåller sig Läkarförbundet till de här frågorna? Denna fråga vill jag ett svar på. Det är deras ansvar att sprida fakta och kunskap. Endast så skyddar vi de barn som riskerar att bli könsstympade.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.