”Vårdkrisen ökar efterfrågan på digital vård”

Digitaliseringen av sjukvården är här för att stanna. Utvecklingen drivs bland annat av patienter och anhöriga som vill ha tillgång till god vård på egna villkor. Utvecklingen drivs också av bland annat entreprörer, som har uppmärksammat att digitaliseringen inom hälso- och sjukvården släpar efter jämfört med många andra tjänstesektorer.

Under de senaste veckorna har det blossat upp en debatt kring vilket värde digitala leverantörer tillför sjukvården. När Region Jönköping öppnade upp för digital mottagning i primärvården blev en av effekterna att utomlänsbesöken, som ersätts med en högre taxa, skjöt i höjden.

En app som finns mobilt skiljer sig drastiskt mot det fysiska besökets lokala karaktär. Nu har SKL aviserat att ersättningen till digitala vårdcentraler bör sänkas, samtidigt som delar av läkarkåren har kritiserat likställandet mellan digital och ordinarie vård. På Expressens ledarsida reses varningsflagg mot digitala lösningar bland annat på basis av att de kan utnyttjas av storstadsbor, som redan har god tillgång till fysiska vårdcentraler. Och att onödiga besök antas öka.

När nya vårdformer etableras så är de just nya. Prövningen måste vara noggrann, så att vi kan behålla vårt fokus på säkerhet och effektivitet. Frågor bör ställas om vilken typ av vård som är lämplig att göra med de nya verktygen, men också om hur policysystemet måste utvecklas för att ta tillvara på de nya möjligheterna på bästa sätt. Det finns berättigad kritik mot exempelvis följsamheten i regleringar och ersättningsmodeller. Onödig vård, oavsett om den sker online eller i den ordinarie vården, är varken bra för patienten eller för samhället.

En knut som gör det svårt att bejaka utvecklingen är att vi ständigt talar om vård som något homogent. Så är det inte. När erbjudandet om digitala husläkarbesök jämförs med behoven hos de svårast sjuka som behöver slutenvård går debatten lätt vilse. Den huvudsakliga målgruppen i detta skede av digitaliseringen är de som har identifierbara och behandligsbara åkommor. Det är majoriteten av patienterna, men de står endast för en mindre del av kostnaderna. Att underlätta denna grupps tillgång till snabb och effektiv vård är avgörande för att kroniker och multisjuka ska göras delaktiga och få kontinuitet och vägledning.

Rätt utnyttjad blir digitaliseringen ett verktyg för effektiv styrning, av godo för patienter och professioner. I höstas presenterade rådslaget Produktivitet i vård och omsorg, där undertecknad var ordförande, rapporten De tio förbudsorden, som listar saker som vi måste sluta att göra för att de goda krafterna skall styra utvecklingen . Ett av råden är att vården inte bör avstå från att införa ny teknik bara för att alla inte kan använda den ännu. Följs detta, och de andra råden i listan, är mycket vunnet på vägen mot ett digitalt förändringsarbete.

Problemet är inte att det dyker upp digitala lösningar, utvecklingen drivs inte minst av patienter som vill ha vård på sina villkor och av policyskapare som vill avlasta den ordinarie vården. Att den ordinarie vården inte fungerar som den ska är sannolikt också en bidragande faktor.

Det är viktigt att, i debatten om digitala lösningar, inte kasta ut barnet med badvattnet. Digitaliseringen av sjukvården är här för att stanna, professionerna och politikerna måste bejaka utvecklingen och reglera verksamheten på ett sunt sätt istället för att gräva skyttegravar och bevara rådande ordning.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.