Vårdens digitalisering riskerar patientsäkerheten

Digitala medicinska tjänster, som till exempel Kry och Min Doktor, finansieras av skattepengar och varje videosamtal finansieras ur den pengapott som annars skulle gått till vårdcentralen/landstinget där patienten är listad. För närvarande går ca 11 miljoner kronor från landstingens budget varje månad till nätläkarna, vilket gjort att bland annat Region Skåne, Landstinget Dalarna och Stockholms landsting är på gång att införa egna digitala tjänster.
 
Stockholms läns sjukvårdsområde lanserar nu appen ”Alltid Öppet”, med tanken att hela 50 procent av alla tider på vårdcentralerna ska vara tillgängliga för webbokning och upp till 10 procent av besöken ska vara videosamtal.

Vad får detta för konsekvenser?
 
Hälso- och sjukvården har en begränsad budget. Efterfrågan på vård kommer alltid vara större än vad som kan erbjudas och vårdens arbete måste därför prioriteras. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska pengarna fördelas utifrån principen om alla människors lika rätt till vård, största medicinska behov och kostnadseffektivitet. För att det ska vara möjligt är en första bedömning, oftast av legitimerad sjuksköterska, en viktig del i sjukvårdens arbete. Detta sker på akutmottagningar, vårdcentraler och via vårdguidens 1177. Det leder till att flera patienter inte behöver träffa läkare, utan får råd via sjuksköterskan per telefon.
 
Om patienten själv bokar läkartid riskerar det att leda till många onödiga läkarbesök. Det innebär att de som verkligen behöver läkartider – kroniskt sjuka och äldre – trängs undan till förmån för den yngre och friskare befolkningen som är van vid att använda digitala hjälpmedel.
 
Primärvårdens ansvarsområden har successivt ökat genom åren, parallellt med en ökande läkarbrist inom primärvården. De digitala tjänsterna är tänkta att öka tillgängligheten, men kan leda till det motsatta. I en tid av stor läkarbrist i primärvården måste de läkartider som finns prioriteras med omsorg via kvalificerad rådgivning hos sjuksköterska, för att klara tillgängligheten för dem som har störst behov av vård.
 
Man kan ju tro att nätläkare avlastar primärvården med sina tjänster, men nätläkarbesök kostar mer än ett vanligt läkarbesök. Sedan kanske patienten ändå måste besöka sin vanliga vårdcentral för undersökning, provtagning och uppföljning.
 
Håller videosamtalet god medicinsk kvalitet?
 
För att införa nya mediciner, eller nya behandlingsriktlinjer krävs ett mycket starkt vetenskapligt underlag innan behandlingen införs. Det är mot bakgrund av detta mycket märkligt att det är acceptabelt att införa ett nytt arbetssätt, som fråntar oss en grundsten i vår medicinska bedömning – den fysiska undersökningen – utan att man kunnat presentera forskning som stödjer att detta är ett patientsäkert sätt att arbeta på.
 
Vi tror att det finns fördelar med både videosamtal och webbokningar, om det används på rätt sätt. Videosamtal kan vara ett utmärkt komplement till fysiska besök, i första hand vid återbesök. Patienten slipper ta sig till vårdcentralen, men läkaren kan ändå kan få en bild av patienten på video, till exempel vid uppföljning av depressionsbehandling. Även webbokningar kan fungera, men med utveckling av tekniken så att patienten får rätt hjälp beroende på vad den söker för.
 
Vi upplever att de digitala hjälpmedlen forceras in i verksamheten, utan att vara ordentligt utvecklade samt utan att vårdpersonalen är delaktig. Det vore önskvärt att stanna upp, och kanske rent av pausa all finansiering av videobesök, för att kunna utvärdera och kvalitetssäkra införandet av dessa digitala tjänster i vården. Vi ska inte lägga skattepengar på vård som inte håller hög medicinsk kvalitet och inte är kostnadseffektiv. Det tjänar ingen på. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.