Debatt
Förlossningsvård
7 juni 2017 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Vården ska finnas där - även efter förlossningen

Det är hög tid att rusta hela vårdkedjan runt den födande. Fler efterkontroller och individanpassad uppföljning med barnmorska, fysioterapeut, samt läkare vid behov, måste bli norm efter en förlossning.

Det här är en opinionstext

”Hur skulle du bedöma din förlossningsupplevelse, på en skala 1-10?” undrar en barnmorska dagen efter förlossningen. Siffran noteras i journalen. Det summerar den bearbetning förlossningsvården erbjöd av den enskilt största och mest omvälvande händelsen i mitt liv: när jag födde mitt barn.

För många med erfarenhet av att bära och föda ett barn blir kontrasten stor mellan mödrahälsovården och barnhälsovården. Från att ha regelbundna samtal och kontroller att allt står rätt till, skiftar fokus helt till barnets behov. Många mammor känner sig bortglömda och ensamma med sina problem.

Men undvikbara problem får aldrig normaliseras. Bristande eftervård leder till att många förlossningstrauman lämnas obearbetade och att förlossnings- och graviditetsrelaterade skador inte upptäcks eller behandlas ordentligt. För den som föder igen kommer det kanske upp till ytan först då.

Några vågar inte ens bli gravida igen, även om de skulle vilja ha fler barn. Andra lever med sina problem i tysthet. I den kontexten är det inte konstigt att förlossningsrädsla blir allt vanligare, särskilt bland omföderskor.

Vanliga skador är bristningar i underlivet, som drabbar majoriteten av alla som föder vaginalt. Allvarligare bristningar, grad 3 eller 4, drabbade fem procent av förstföderskorna och en procent av omföderskorna 2015 enligt Socialstyrelsen. Samtidigt finns det stora regionala skillnader och ett mörkertal av kvinnor vars bristningar inte diagnosticerats, eller som fått problem till följd av att de inte sytts korrekt. Ändå reduceras underlivsskadorna lätt till en fråga om knipövningar, vilket inte är tillräckligt för den som fått skador på muskulaturen.

Bäckensmärta, så kallad foglossning, och diastas är andra vanliga förlossnings- och graviditetsrelaterade problem som med enkla medel skulle kunna avhjälpas. Det skulle lättare gå att upptäcka och vårda de som drabbas av en förlossningsdepression. Även de som haft en tillsynes komplikationsfri förlossning behöver hjälp, stöd eller bara enkla råd kring hur kroppen funkar tiden efter en förlossning.

Det räcker inte med en efterkontroll på MVC åtta veckor efter förlossningen, som är normen idag. Det ska inte vara upp till den enskilda att hitta rätt vårdinstans, med risk för att falla mellan stolarna eller inte bli tagen på allvar, som många kvinnor vittnar om.

Det är hög tid att rusta hela vårdkedjan runt den födande. Fler efterkontroller och individanpassad uppföljning med barnmorska, fysioterapeut, samt läkare vid behov, måste bli norm efter en förlossning. Alla borde erbjudas kurativa samtal för att bearbeta sin förlossningsupplevelse. Bättre uppföljning skulle samtidigt ge underlag till forskning och därmed stärka kvaliteten och patientsäkerheten i förlossningsvården. 

Med en förbättrad eftervård och mer sammanhållen vårdkedja kan vi minska onödigt lidande. Vården ska alltid finnas där för dig som föder - före, under och efter din förlossning. Du ska kunna bli helt återställd. Ingen ska känna att bristande eftervård är ett hinder för att föda igen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.