Debatt
Sexuella övergrepp
14 oktober 2019 kl 19:05

Vården får inte fortsätta svika offren för sexuella övergrepp

Det är två år efter #metoo och vi som utsatts för sexuella övergrepp måste fortfarande kämpa för att få adekvat vård för de psykiska och somatiska skador övergreppen orsakar, skriver patientföreningen Medusas ordförande Jonas Karlsson och styrelseledamot Flo Fermelin.

Det här är en opinionstext

Den 15:e oktober är det på dagen två år sen Alyssa Milano twittrade #metoo. Det råkar också vara på dagen ett år sedan vi startade Medusa, en patientförening som arbetar för att förbättra vården för de som utsatts för sexuella övergrepp.

#metoo fick ett stort genomslag bland annat i Sverige och det blev tydligt under tiden som följde uppropet hur många som faktiskt varit utsatta för sexuella övergrepp. 

Medusa startades av överlevare av sexuella övergrepp. Namnet Medusa hittar vi i den grekiska mytologin där Medusa efter att ha blivit våldtagen av Poseidon straffades med ormar till hår och ett ansikte som förvandlade alla som såg på henne till sten. Det var inte förövaren som straffades, utan offret. Det är tyvärr en historia som många överlevare av sexuella övergrepp kan känna igen sig i.

Vi jobbar för att skriva en modern historia kring Medusa och ge henne och alla andra personer som utsätts för sexuella övergrepp den upprättelse de förtjänar. En historia där de tas på allvar som patienter i behov av vård.

Regeringen har nyligen lagt en del pengar på att utreda och förebygga sexuella övergrepp, vilket såklart är bra och viktigt, men idag finns det en stor brist i arbetet med att vårda skador efter sexuella övergrepp.

Posttraumatiskt stressyndrom, dissociativa störningar, depression, ångestproblematik, ätstörningar, missbruk och självskadebeteende är vanliga symtom. Det går att läka skadorna, men fokus i offentliga vården hamnar ofta på att lindra symtomen – inte att bearbeta själva traumat. Orsaken är ofta bristande kunskap.

Men botar man bara symtom finns en stor risk att det utvecklas nya eftersom grundorsaken, traumat, inte är bearbetat. De här patienterna återvänder till vården gång på gång. En kostsam och påfrestande process för både patienterna och samhället.

Det finns förstås mottagningar i Sverige som erbjuder kvalificerad traumavård. Men de är allt för få och köerna ringlar så långa att vissa av dessa kliniker tycks hemlighållas.

Medusa har flertalet medlemmar som kämpat i månader för att få en remiss till en relevant mottagning, bara för att få till svar att de är för komplext traumatiserade för att kunna få hjälp av regionen. Man hänvisar till privat vård och att patienterna ska engagera sig i patientorganisationer för att påverka politiskt.

Det är tyvärr så här vården ser ut när man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Så nu vädjar vi till alla politiker och beslutsfattare inom vården att agera för att förbättra vården.

Vi hör från politiker vi möter och som driver de här frågorna att de ofta får till svar att den offentliga vården har lösningar som fungerar. Det kanske ser så ut från ett inifrånperspektiv. Men vi har ett utifrånperspektiv: lösningarna fungerar inte.

Vi är tyvärr för många patienter och lösningarna är för få. Vi är inte en liten grupp utanför samhället. Vi finns överallt. I skolorna. På arbetsplatsen. Bland vännerna.

En bra början är att utöka kunskapen om sexuella övergrepp och hur de läks på mottagningar runt om i landet. Vi tror också att det behövs specialistkliniker. 

Alla som utsatts för övergrepp har upplevt ett stort svek. Låt inte vården fortsätta svika dem. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.