Vården är hotad – men inte av hyrbemanning 

Den svenska vården har stora problem, men att hävda att dessa problem kan lösas genom att göra ”bemanningsbranschen mindre attraktiv” är att göra det väl enkelt för sig. I dag är bemanningsföretag många vårdutbildades enda möjlighet att stanna i yrket de älskar. 

Få verksamheter inom vården klarar sig utan att hyra in medarbetare. Det kan vara under storhelger, under sommaren eller när det saknas sökande till tjänster. En ny undersökning som Vårdföretagen inom Almega gjort bland sina medlemmar våren 2019 visar att inte bara regionerna utan också majoriteten av vårdföretagen hyr in medarbetare. Den främsta anledningen är att företagen vill ha tillgång till kompetens de annars saknar.

Ofta framställs det som att kostnaderna för de inhyrda magiskt skulle försvinna om de var anställda i regionen men så är inte fallet. Den kostnaden består, oavsett vem arbetsgivaren är. I dag går i snitt knappt fyra procent av regionernas totala lönekostnad till inhyrning. Faktum är att inhyrd vårdpersonal är mycket kostnadseffektiv, eftersom de träffar upp till dubbelt så många patienter per dag jämfört med regionernas egna läkare.

Vi håller helt med debattörerna om att regionerna måste förbättra villkoren för de egna medarbetarna. De måste bli mer attraktiva som arbetsgivare om de ska lyckas behålla sina medarbetare och locka till sig nya. Men så är inte fallet i dag, tvärtom. Enligt Ekot rapporterades 200 fall om en hopplös arbetsmiljö från medarbetarna i vårdsektorn under 2019. En rekordhög ökning på bara fem år. Skälen till anmälningarna är ökad arbetsbelastning, mer stress och slimmade scheman.

Det är dags för ansvariga politiker och tjänstemän att en gång för alla ta tag i de brister som finns inom regionernas organisation och ledning. Vi föreslår att regionerna börjar samverka med andra aktörer och vidta ett antal åtgärder. Det behövs en långsiktig och strategisk planering av kompetensförsörjning, smartare och flexiblare schemaläggning samt större lyhördhet gentemot befintliga medarbetare – dessa är kompetensbranschens expertområden.

Debattörerna anser att det är bra att regioner enbart tecknar ettåriga avtal. Men det är inte bra för någon. Fler upphandlingsprocesser och kortsiktiga avtalsrelationer ökar bara kostnaderna. Fleråriga avtal däremot ger större möjligheter för företagen att bygga relationer med anställda och underleverantörer. Det är bra för både kontinuiteten och kostnadsbilden.  

Att stoppa användningen av underleverantörer, som debattörerna föreslår, innebär ett särskilt problem för just vården eftersom många läkare är egenanställda. Att stoppa underleverantörer riskerar alltså att göra det ännu svårare att hitta personal.

Att ställa krav på leveranskapacitet är helt orimligt då det handlar om ett bristyrke. Det sitter inte läkare på bänken och väntar på att kallas in. Straffavgifter kommer inte att skapa fler tillgängliga läkare.

Det är av det skälet som det måste skapas vassa och relevanta upphandlingar som är anpassade till de olika regionernas specifika behov. I dag förekommer det att regionerna köper utanför befintliga ramavtal via dyra direktupphandlingar, vilket också driver upp kostnaderna och fler än hälften av leverantörerna är inte auktoriserade av Kompetensföretagen, vilket innebär att de inhyrda många gånger saknar kollektivavtal.

Regionerna borde ta hjälp av våra medlemmars expertis som HR-partner och utveckla kompetensförsörjningen tillsammans med dem. Samtidigt kan branschen erbjuda vården duktiga, engagerade och motiverade medarbetare när behovet uppstår. Vi både kan – och vill – vara en del av lösningen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.